- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
237

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lop inte nisse i näsan, ty de såfva inte al la, som snusa. De
kunna väl ännu få sin säck målen ocb sina fiskar varma.
Fast vi ha fått något bugg i bälte, låta vij inte straxt derföre
flädrarna falla. Nog fins bot for sådan sotb. Hunda-sår
läkas med hunda-hår. Deras bälgdagz kläder bli väl en gång
hvardagz plagg. De ba sed t sitt cbristninge-kläde, men intet
sitt svepe-lakan. Lät vara det dröjer något, det lider doch
medan det skrider. Hencken hat kein hast, säger tysken.
Han kom tid nog som hängdes vid lius. De lära tå se, at
julen lycktas för dem, innan påskan kommer efter. Nu ba
de glädien i stugun, men sorgen står i farstun. Nu säjatbe:
Vij stå oss som en bund i en brunn, men vij få väl och
snart se ocb säja om dem igen, at de stå sig som en böna
på en kiäpp i bl ås-väder och som smör i solskin. Se så
gåret. Som en ropar i skogen så lommar det efter. Fritalig
får afvogt svar. Gåfvor ocb gen-gåfvor vara vänner längst.
Ty bakbolla ocb tunne-kanna giöra såta 8 tät te grannar. Bn
seger kiäpp på en tredskan rygg. Skarnigt smör i sinka
hundar och bårdt emot hårdt, sa bin slog gumpen i
hälleberget, ja lort på långt skafft är ocb godt nog åtb dem,
ty ondt bör ondt ba. Men säijer någon: Här är än meer
i mårren som inte dåger. Vår andra granne bar hålli soen
i öbra ocb lura på klöfver tålf; bär gäller annat än tala
ocb sittia som brud i blå mantel. Han täncker: Våga vinna,
våga tappa. Ein gut mahl ist henckens werth. Är det så
nytt? Var icke det jag spådde? Jag viste väl mor skulle
dö, bon gapa så illa. Gamla sår blöda gärna, ocb olfven
går gärna i gamla glugg. Han bar i alla sina dagar varit
afvnndsiok som bund på böö. Skils bvar vid annan, ingen
vid sit sinne. Jag var viss på, om alla foglar flöge bort,
skulle än då öglan sitta q var, men fast ban satt stilla, viste
man väl än då at anten skaleken sitter eller står, är ban
i dag som i går. Jag känner krote, jag sa bin om nätslan.
Jag kiännern väl, jag kiöper inte. Ondt lära gammal hund
kosa. Man må föra kattan til Engeland, bon jamar än då.
Snggan for til Rom, et svin igenkom. Drif uth naturen
med en stång, han kommer doch igen en gång. Man håller
afskied som hund bolt lång-fastan. Med slikt folck är så
fatt, bättre heeden pant än christen tro. Men bvem undrar
på bä? Ondt ta äbran uth ther ingen ä. Man tar inte gärna
rent smör i bänekehalmen. Med et ord: Han giör som vant
är. Thet är honom i kiötte buri ocb inte i kläderna skuri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free