Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hvem kao grunda ut med sina blotta tan ekar
All liuflighet, som i thet liufva ståndet vanekar?
Thes nöye af min ord blir mer förklent än ökat.
Kom o försökta bror och lät oss doch forsökat.
EU’ må do länge nog gå med en half natur,
Hvar gång du kommer bem, gack, kyss din kaklongs mur,
Och när du lägger dig, sträck nt tin kalla arm
På ett kalt örnegått, så blir du liufligt varm.
Men si vår verld är nu mer bogad på profiten,
Ån thet, som elliest kan förnya appetiten,
Och hvad för folcket nu ey smakar utaf ocker,
Thet smakar them ey sött, fast än thet vore såcker.
Nu väl, i alla slätt, som stinna pungar ha
Och gierna på ert godz för hundra, femti ta,
Kom an, här är profit, ett ocker som är fett,
Två skola bår bvart åbr ofelbart ränta ett
Thet är ju richtigt nog just femti utaf hundra:
Hur* thetta skal gå an, thet lär du kanskie undra:
Men ästu frisk och starck, så vet at då tit quantum
Kan innom år och dag gie mer än altVom tantum.
Ett interesse, som är mera värdt ån Rom,
En oförgänglig och en evig rikedom.
All annan rikedom är lutter träck och skarn,
Men thenna har bestånd, och kallas kortlig: Barn.
Thet godset vil Godh ha, thet godzet kan man åga,
När hela veriden står i rök och liusan låga,
Tben tå har nog af thet, har största capitalet,
Then, han har kiärnan han, the andre ha med skalet
Tå smältes guld och sölf, tå brinner gård och grund,
Och barnen visa tå hvem bäst har brukt sitt pund.
Men at jag känner them, som »iutton hundra tolf,
Ha lik så tyst och tomt uppå sitt stugo golf,
8om tå the giffte sig i fiobl, siuhundra elfva,
Therför’ rår intet jag, thet må the svara sielfva.
En gaf väl thet til skuld: han får full löu ey niuta,
Men kiärstan hans sad’ sielf, at krafterna the luta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
