- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
283

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Docb hvad går thct mig aa? Mit tipsåt år fast mer,

At tala om prophit, som achtenskapet gier.

Tbet gier ett godt förstånd at battre kiånna Gud,

Som liknar sig vid man och sialen vid sin brud.

Oss liknar han vid barn, sig sielf vid far och moder,

Alt at vi må forstå hur from han år och goder;

Nu at en ogift må förfara Herrans sinne,

Och ha han9 dyra nåd och kiårlek rätt i minne,

Så måst ban gifta sig, tå kan ban först afta,

Hvad hierta far och mor och man och Gudh the ha.

Thet var ett andligt gagn, ett verldzligt gagn biir thet,
At gift mans pung är fri för mångt otalig nät,

Som altijd sättias uth for the ogiffta karar,

Til tbes the åndtlig bl i som nyss utkläckte starar.

En ungkarl går til kost, vi vill nu tal’ om maten,

Han får betala mat, han får betala faten;

Vil ban en måltijd ther för några vänner ha,

Så tör man väl tberför’ ett hundra plåtar ta.

Ther doch en hustru, när man henne sparsam får,

Kan tber med fagna folck, kan skie ett fierd*dels år.

Så står en ogiflft sig ibland med sin värdinna,

Men når du gifter dig med en bra åehta qvinna,

Tå skal tu aldra först rått knnna öfverväga,

Hur’ godt thet likväl är sin egen matmor åga.

Jag hade mycke mer at skrifva tbenna gang,

Men tijden är för kort och skriften blir för lång.

Herr brudgum Apelrot, I må väl vara glad,

Som ha i råttan tijd tor dt våga ebr åstad,

Och icke giordt som jag och flere mina vänner,

Som hela Stockholms stad för gamla stutar kiänner;

The ther med långt beråd och upskof tyckas neka,

En ting bvar på the doch med bog och orden leka,

Hur’ nemlig the sku få en kiärlig äcbta van,

I ha then redan bitt, the gå och snoka än.

Ebr kiårlek for gesvindt, oeb förd* ebr lyckli fram
I famnen af en täck och bier tans dygdig dam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free