Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Chlorattes betäickiande
ofrer alla tings obestandigbeet.
fäster mao sitt sinn ved deoiia iemmer ort,
Dher så stort obeståod doeb blifver daglig sport?
Hvad var i detta lijf, hvad kao här effter blifva,
Som om varachtigheet os kan försäkring gifva?
Vij dödlig kalla lijff, dbet billigt heeter dödh;
Det död utaf os näms, är lijf föruthan nödb.
Alt dhet betänckas kan, och hvad vår ögon skåda,
Förvändas och förgår, får tijden litet råda.
Omskifftar åhret sig, på kiöld snart heta spors,
Den nylig unger var, nu tung och gammal giörs.
Ey annat är än röök all verldzens pracht och äbra,
En skugga rijkdom är, den vij så högst» begära.
Ett stort och härligt nampn som väder går förbij,
Ey annat vällust är än liufft bedrägerij.
Vår koost och vettenskap med bast en ända tager,
Sköabeet som snöö förgår och innan korta dagar.
Dhet ena kommer fram, det andra undergår,
Den 8kiöna sohlen sielf varaehtig stad ey nåår,
Trää, blomster, löf och grääs, ia himblen gier tilkänna,
Hur snart och oförtänckt sigh all ting kan omvända,
Nu glimmar berg och dabl, nu lufften synes skier,
I morgon annat ey än mörka skyar är,
I dag och hända kan, dbet modet beelt opböijer,
I morgon intet fins det som vårt sin förnöijer.
Så lööser grund-val har, så lijtet kan beståå,
Dhet verlden skiäncker os, som vij här bygga påå.
H vad var, är nu ey mer, b vad är, blijr straxt fråfarit,
Och kom ey eens ihug at det förr til haar varit
Metall och steen til gruus igenom tijden bleff,
Den enes konstig värck, en annan nederreeff,
Stobr, lijten, högh och låg, den soe vij hädan ryckia,
Hvad regement och stånd förmå sig uthi lyckia.
Ey verlden haar bestånd, i verlden intet land,
I landet ingen stad, i staden ingen man.
Det aldrabästa, man bland alt förgänglit finner,
Är dbet at sorg och q val aå väll som lost försvinner, %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
