Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel Achrelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utbtydning.
Än rader iagh med flijtb, at du här vandrar vahrligt
Troo fritt at mången fins, som är bå’ slug ocb fahrlig:
Ja, fast ban synes from i miner, taal och svaar,
Tör lell i biertat ha* en gammal suurdeg qvar.
En sådao fahrlig pest härrörer aff den vana,
At man förachtar Gudh, vill städz i odygd stana,
Han synes väl politsk, men har eij konsten lärt,
Ty alt hans fiääs och kruus, det är en fyrck eij värt.
En orm kan linda sigb i många handa läneker:
Alt hvad en listig siål här talar, gör och täneker,
Är royckit liufligt snack, så barnsligit och slätt,
Den intet stoort har lärt, kan föga göra rått.
Ett trää aff kostlig art, det bär ock äpplen sköna,
Uthaff dess safft och krafft kan man dess dygder röna.
En etterfull napell den bar en fahrlig root,
Dess bloma, blad och frucht geer ingen någon boot.
Man bar än aldrig hört, at dracken dracken rörer,
Men see en gammal vurm hvad väsende han förer,
Han syns så mild och blid ocb godh för ögon dijn,
Men uthi biertat sitt gör han en annan mijn.
Så har Gudh aldrig lärdt, ey är det Christi vilia
Uthaff en slätt profijt sitt sinne så åtskillia,
Det dela mitt i tu, nu hijt, nu åter dijt,
En arg, lättfärdig booff han lefver så med flijt.
Jagh veet en jude grym, fast han är tämlig karger,
En hedning äfven så år ingalund’ så arger,
En trääl aff Mahometh sigb vijste aldrig än
At vara tvär som dan, låtz vara Christi vän.
Uthi en summa sagt: Den som har sådant sinne,
Kan på sin sotesäng slätt tröst och nåde finna.
Troo frit, iagh säger sant: En lÖnlig Atbeist,
Fast han syns härlig nog, lär finna skäpnan sidst.
Ty den aff långo vräckt sin nästa plä’ förföllia,
Han dyrekar Gudh ej rätt, ehvad han synes hölja
Sin rooliga natuur, bemantla sina feel.
Gott sinne får sin löön, ett ondt får ocb sin deel.
XVI: 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
