Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Salvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver
hans kongl. maj:ts
samt
Svea rikes högstbetrodde man och rad,
den högvälborne herren och grefven herr
Claes Kkeblad,
den 26 Ffbruarii 1737.
Vi lefva hår et lif, som midt i lifVet dödar,
Der uselheten bor och jämmer öfverflödar,
Et lif, som kan bestå af några vissa år,
Et dödeligit lif, soro jag i mina tankar
Förlikna må vid skepp, soro oppå hafvet går,
Na drifves det af storm, no oppå klippor står,
Na löper åter det i böljorna och vankar.
När vi i unga år ur stilla hamnen gingo,
En säll och foglig vind vi at på redden fingo,
Vår glädje-sol gick up utur sit hvilo-tält,
Och tände sina blåss vid sjelfva vattubrynen.
På villa böljors rygg, då skeppet plögde snalt
Och lopp för fulla skot på villa hafvets fält,
Til dess at landet svann oss småningom ut* Synen.
Men då vi längre at på hafvet hade fårit,
Så kommo flere skepp, som med i håtnnén varit,
Här voro många små, de större vord få,
De smärre ringa nog. de store voro rika,
Men alla til en ort då syntes vilja gå.
Na måste deras köl på höga kullar stå,
Nu åter hvar om an i djopa dälder fika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
