Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mig tycks, bar Hannas nu på presterskapets vägnar
Sig, som en gammal 9kalk, åt Jesu ankomst fagnar,
Häldst intet uplop vid hans fängslande blir spordt;
Ty skyndar ban med flit, emedan natten räcker,
Ocb morksens gerningar med märker öfvertäcker,
At genom Gaipbam, hvad öfrigt blifver gjordt.
Tbet var then ofverste bland prestren, samma året,
Som ville frälsaren förnämligast i håret,
Han bade Judomen fortbenskuli redan spådt:
Ther någon menniska för folket togs af daga,
Ocb menigheten slikt sig läto välbehaga,
Tbet skulle visserlig’ tilskynda allom godt.
Än om ban sjelf satt tro til tbet, ban androm bådat?
Ocb propbeterande propbeterna beskådat,
Til thes hans kunnskaps-ljus sig in til Ghristum sträkt
Tå bade ban forstådt, hvad tbesse fordom drifvit,
Hvad tbe för vittnesbörd om Ghisti mandom gifvit,
Then ther personligen hans Gudom bolt betåkt.
Men Gaiphas forstår slätt iotet andans mening:
Förnuftet är för svagt til fatta, hvad forening
Personligen kan ges emellan Gud och man,
Ej eller är ban stort bekymrad thenna gången,
Hvad för beskaffenhet tbet kunde ha med fången;
Allenast hämden rår och harmen släckas kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
