- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
75

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emedan deras skick samt deilighet och skrud,

Dår hon ey år tilstädz, kan aldrig tåckas Oud.
Den första af de två det år en sanskyll ifver,

Som alfvar med sig bar och oförändrat blifver.

Den andra dygden sielf, til namnet nog bekant,
Men hvar bon vistas rått, dår efter leta grant,

De öfrige, som ses dår litet åfvan före,

Det år en trogen bop, som har för rättesnöre,

I både mot och med Godz vilja och behag,

Fast om det kiött och blod ey altid år i lag.

Och medan alla de, som namn af Cbrislo bära,

Dem God för fader är, som ha et dop, en låra,

Et håpp til evigt lif och åga alle slätt,

Som lemmar til en kropp, i Christo lika rätt.
Inbördes hvar med an som bröder lefva ägnar,

I kårlek sammanknytt, at God sig däraf fägnar.

Som idel kärlek är, den blir oss förestålt,

Uti de två, som sig hvaran i famnen fält.

Ty kärlek är och blir de dygders springekälla,

Som stå en Christen väl och hos vår Herre gälla.
Hvad godt vi biude til, är inte grand bevänt,
Där icke kärlek blir i all vår gärning känt.
Besynnerligt^ när vi demödigt nederfalle
Och Gud, vår fader kär, med innig bön åkalie;

Se då är frågan först, då gäller måst uppå
Hur väl vi med vår Gud och med vår nästa stå.
Är saken riktig där, vår fader är benägen
Och hör oss, om vår bön är andaktsful och trägen.
Alt tyks det hålla hårt,,omsider vinne vi,

Om vi med alfvar be och späda tårar i.

Hon, som med bögde knän och sammanlyffte bänder,
Bland desse dygders flock blir fram för andra känder,
Är bönens egen bild, är bönens rätta skick,

När bon sig skickat bar at be med efftertryck.
Men mon’ då altid Gud til vårt begär vil jaka?

Och få vi alt för et behagligt svar tilbaka?

Ney, det är en gång visst, det må vi lita på,

At vi ey genast alt hvad vi oss önske få.

Han som oss tilberedt och giordt med egna bänder,
Som ut och in på all vår biertans anslag vänder,

Skärskådar all vår båg, och hvarie droppa blod
Han vet hur vida oss vil tiäna med ell’ mot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free