- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
113

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fins inga elfver här hos oss, som föra gull,

Så är hvar elf och bäck helt rik och fiske fall.

PÅ våra klippor ses och plåckas inga drufvor,

Men våra kopparbetg samt järn och silfvergrufvor,

De hämta ärligt fram mer tusenfalt än det,

Som vi betala vin och annat utländskt med.

Gad delar icke så sitt goda, Ht allena
Ett land får äga alt, men lagar at det ena
I ett ell* annat mål det andra har behof,

Och däraf se vi et lians visa styrsels prof.

Ty därigenom blir ett samband, som förenar
Dem, som i norden bor bland gran och tallträds grenar,
Med dem, som vistas i en annan verldsens del,

Som nästan torkas bort bland peppar och canel.

Hos oss, där hvarken vin, ell’ salt, ell’ silke faller,

Är jorden öfver alt måst jdrägt af metaller,

Som skieppas ymnigt at til Hnll- och Engeland,

Och dädan åter sen til mången okänd strand.

Om våra grannar, de som alltid hata freden,

För våra kiöpmansskiepp ei hindrat segel-leden,

Så finge vi ännu igenom segel-fart,

Hvad begge Indien ha’ både rikt och rart;

Men efter man oss det på många sätt förmenar,

Se så välsignar Gud här hemma våra stenar.

När de på sitt maner ha* tänckt oss giöra spratt,

Då öpnar Gud for oss en rikan silfver skatt.

Om den jag några ord i korthet årnar nämna
Få ord, men medelst dem åt efterveriden lämna,

Hur* efter Guds behag igenom barnalek
Man nyligt hittat på et härligt silfverstrek.

Den tid, då man som mast om silfver var förlägen,

Och bristen där utaf oss allstedz stod i vägen,

Då landet blottat var af hunger, krig och pest,

Och det, som Gud väl såg, behöfdes aldrabäst.

Då det blef uppenbart, ei at därefter söktes,

Eli’ något hasselspö däröfver bars ell’ kröktes,

Förutan at man tid ell’ möda hade spilt,

Så blef det uptäkt af en liten torpar pilt;

En pilt om 5, 6 år, som barnsligt tog sig före,

I sällskap med sin bror, som syntes litet större,

A t bygga på det rum en hytta opp af sten

Rätt just på samma rum, som schachtet giordes sen;

XVII: 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free