- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
390

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vyrdsaro och val förtient ihugkommelsc
efter hans kongl. may:tz, vår allernådigste konungs och herres tro
man och cancelli råd, så ock öfver-direeteur af postväsendet,
den fordom ädle och välborne, men nu bos Gud evinnerligen salige

herr Johan Schnedenan,

hvilken saligen afsomnade i Stockholm den 6 Maj åhr 1713, sedan
han fnllbordat sine 60 års, 5 månaders och 4 dagars ålder.

Ifrån den sorgse dag, då Scbmedmans fru blef änkia,

Har jag med möda hint på desse rader tånkia,

Ty den förvirring, jag hos mina sinnen spordt,

Har hindrat mig från det, jag långse’n giöra bord t.
Jag ser min såta väu af all sin frögd beröfvas.

Af Ond, på den hon litt, för all sin tid bedröfvas,

Qnd, i hvars kärlek hon sin sials förqvickning fann,
Den sargar hennes siål ocb dräper hennes man.

Jag ser för hennes bus fast många motgångs väder,

Hvar åt sig en ocb ann kan ske i löndom gläder,

Jag ser för hennes dygd en svag belöning bli.

Hur* kan jag sådant se ocb finna mig där i?

Men som jag hvarkep Gud ell’ ödet ämnar skylla,

Ei heller desse blad med fåfäng klagan fylla,

Så håller jag mig ock at trösta den för svag,

8om kämpar med sig sielf at vyrda Guds behag.
Fördenskull vill jag mig allenast ombemöda
At visa, bur’dan man vi mist uti den döda,

Hur väl, hur värdigt han sitt kall har förestått,

Til prof at han kan ske med något större rådt.

Jag hoppas här uti ei heller gå för vida,

Jag har alt ärligt folck til vitnes på min sida,

Jag må väl tala högt, när jag vil tala sant,

Det tåls ju tidt hvar lögn giör något lastvårdt grant.
Jag håller väl med den, som fordom sagt och skrivit,

At om naturen skönt åt en ell* annan gifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free