- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
304

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag smygde granden fraro så sacktlig til des port,
Och gaf så min signal, som vi had’ aftal giordt.

Men in ved porten blef jag hastigt ofverfallen
Af folck, som slogo mig med påkar alt åt skallen,

Jag tog med båndren mot ocb afbölt deras slag,
Men som jag tomhändt var, tog det ej länge lag.
Jag ville springa bort, men i det jag mig vånde,

Så snafva’ jag i kuli ocb stnpad’ ofver ånde.

Då detta folcket, som af gubben utstålt var,

Mig öfver-mannad’ lätt, som satt var ur forsvar.

Jag vist’ ej båttre råd at ta* i denna fara,

Ån at jag stålte mig, som skull’ jag döder vara;

Jag sträckte benen ut ocb ropte ynckelig:

Gu’ nå er, stackars folck, nu ha’ I mordat mig*

Se’n teg jag stilla tyst, då var en ro at höra,

Hor bvar sig håruti oskyldig ville giöra,

Och gamla gubben, som jag borde var dår med
Ocb bade stålt’et til, var ganska illa ved.

De gingo hastigt bort, bestörte allesamman.

Och dråpet, som var skedt, de skylde på b varannan.

En sad’: du slog för hårdt: en ann’ sad’: då va do,
Som med din diefvels påk slog skallen på’n i tu.
Min Agnes, soro had bördt bur detta var passerat,

Kom sackta ned at se, bur som jag var bandtera’;

Ty uti detta larm, som jag er re’n ba sagt,

Så bade gubben ej så giedt uppå’na ackt.

Acb boru glad var bon, når bon såg at jag lefde,

Ocb som bon viste i hvad fara, som bon svåfde
För gubbens jalousie, beslöt bon strax bos sig
At fly ur gubbens hus och genast föllja mig.

En obe8kriflig frögd och nöije bad’ vi båda,

Ocb jag besynnerlig, som fick om Agnes råda,

Vi 8mygde sackta då’n, jag hastade mig fort,

At bringa Agnes min oppå en såker ort,

Til’s vi få se oss om; ocb som det ej vil tiena,

At vi för folok8 fortal må bo i bop allena,

Så år nu bonen min, Arnolpb, som jag begår,

At I, på några dar, vil gomroa’na hos er.

ARNOLPH (biärtlig nögd.)

Jo, biärtlig giärna, I kan henne til mig föra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free