Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad såg da på vårt kiön, det täckt och vårdigt var,
Hvad fanns bland all vår hoop, det ringsta prydnad bar?
Du låmbnar himlens slått, det boga stierne-faste,
Ocb tager hår emoot ett nedrigt jorde-nåste,
Går från din hårligheet, din faders högra hånd,
Och skyndar dig till oss i ett ohyggligt land.
Än meer: du viste alt hvad dig skull’ skee och hånda
Ifrån den forstå dag du mand’ till jorden lånda,
Du viste, hur man dig at fågna sinnad var,
Hvad vårldens slemma hoop til dig for hierta bar.
At båset blef din sang, och hoo din forstå linda,
At du for kungars svärd skull’ flycbtig unnan skynda,
At Phari8eers pack dig stådze vidrigt blef,
At dig sidst Judas flård till grymma döden dref:
Alt detta var dig kundt för evig-långa tijder.
Din trohets lofven dock ey vanck elf skiffte lijder:
Du sade, ormens macht vill du hår tryckia ned;
Du håller afskedz lag, din ord du blifver ved.
Så år ett nytt forbund med himmelen och jorden,
Een evig frijd med- Gud och menskior träffad vorden,
Tråss, illsker Phlegeton, tråss, arga Pluthos håår,
Och lönska Eris, du som sielff oss närmest år!
I sku, ja, döden sielf, vår frijd nu ey forstoora:
Gudz Son ju evigt vill förlijknings våreket fööra.
Ty fort, Augustu8, fort, sluth Janus-tempel till!
Den lungne världen ey af öhrlog veta vill.
Det stoora gyldne åhr, den alltings-sålla tijden
Med hål8sa, frijd och lijf år oss tilhanda skrijden;
Den länge onskte dag nu sidst opgången år,
Som saligheet och frögd för heela världen bär,
En dag, som Adams hopp och Evas trängtan stillar,
Som gamble spåmäns tabl med fullan vitzord gillar,
Som ofren skaffar af och Levi afsked gieer,
För skugga, skeen och bild den sanna kroppen teer.
Nu är ju lifvet födt, och döden doder blifven,
Een lijflig-giörand’ kost oss ofvaneffter gifven;
Skyyn häl so rågnat haar, och himlen drupit rätt,
Gudz andes dyra dagg den smächtand’ jorden vätt.
Ty tijg nu, fallsker munn, den Delphos-guden rörde,
Tijg, Hammons bornig bild, som Libyen förförde!
Du, bijstra Cumæ-grufft, och du, Dodona-lund,
Såg intet ord, giff ey meer svar från denne stund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
