Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Dalius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hecastus.
Så är migh all veriden fortraten,
At iagh aff allom är förekuten,
Nu måst iagh lijta til min’ söner,
Och sökia hos them medh min* böner.
SCENA IV. Locrates, Philomates, Hecastus.
Locrates.
Effter vij båda växna ära,
Må vår faders nödh oss besvära.
Philomates.
Mitt hierta och hårdt bedröfvat är,
Uthöfver min hiertans fader kar,
Hecastas.
Ach, kommer hijt mine soner kar,
Och uppå min klagan hörer här,
För sorg jagh nu bäfvar och skälfver,
Och allsköns tröst bort från mig hvälfver.
Locrates.
Hiertans fader, om vij nu båda,
Kunna tigfa bielpa aff tin våda,
Så vele vij vårt lijff ey spara,
Thet skal tu väl boos migh förfara,
Jagh ar starck och geswind at fäcbta
Kan väl skiuta med byss’ och skächta.
Philomates.
Fader, iagh haar och vandrat vija,
Är ock lärd uti philosophia,
Sampt i mång andra konster flera,
Mon iagh migh öfva och studera,
Må ey något dera aif detta
Gälla, när vij komma för rätta?
Hecastus.
Ach, söner, aff det j haa talat,
Är iagh nu väl blefven nugsvalat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
