Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
för så många väldiga döda och för ständigt nya män-
niskosläktens nya drömmar och nya dåd.
Samma år som »Livets fiender» kom ut, hade Le-
vertin gjort sin långt betydelsefullare början som lyri-
ker med Legender och visor. I motsats mot Frödings
samtidiga första dikter tillhör denna Levertins poesi
alldeles givet den lärda dikten, och Frödings anmälan
i »Karlstadtidningen» präglades just inte av förtjusning
eller förstående för detta från hans eget så skiljaktiga
poetiska uttryckssätt. Redan vid denna tid en fack-
lärd kulturkännare och litteraturhistoriker hade Le-
vertin i både ordval och bildspråk hämtat gods från
kunskapsvärldar, vilka sällan eller aldrig varit be-
stämmande för gestaltningen av vår lyrik. Det var
inte som vanlig poetisk maskerad med några namn
eller sinnebilder hämtade från tider och länder, fjärran
våra egna, och Levertin skrev på inget vis vad man
menar med »historiska dikter». Och likväl var allt-
sammans i kostym: det klang modernt och nytt, men
nutidsdräkt fanns inte. Levertin hade frigjort sig från
allt naturalismens glanslösa och torra maner, för att
i stället drömma in sina stämningar i en rikt smyckad
form, som bländade och fängslade med sin konstnär-
liga och insiktsfulla utarbetning. Medeltiden är kanske
den epok, vars förhållanden oftast bilda det yttre höljet
kring stämningen. Men ofta är det inget bestämt
tidevarv, ingen till landskap eller kultur hänförlig
scen, dit man föres. Alldeles som hos Almquist möter
man här hos Levertin en hänföringsförmåga, som inger
föreställningen om något främmat, på en gång
tidsförflutet och utländskt, ehuru man inte vet vart
det burit hän. Dikten »Beatrice», som inleder sam-
lingen, hör till dessa dikter, vars hela ton har tycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
