Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du har iorgit nu igen,
Du har gråtit, Ulla vän,
Efter den du älika må,
- Efter den du aldrig får.
»Nej, det är vifft dagg du fer
Ifrån löfven falla ner.
Snart, när löfvet vifsnadt är,
Faller ej daggen mer i
Det oändligt lätta och poetifka i den fifta antydningen
torde ej undgå läfaren. Den tyfta, knappt af fig ijelf
erkända forgen, fom dock gnager ett hjerta till döds,
har väl aldrig i fyra rader fått en fannare och Ijufvare
befkrifning. Samma egendomligt vemodiga
uppmärk-famhet på den yttre omgifningen tolkas i den genom
qvinliga artifter mycket bekantgjorda, men till orden ej
få mycket uppmärkfammade Gotlandsvifan:
Allt under himmelens fäfte
Der Utta ftjernor fmå.
Den vännen fom jag ällkar,
Den kan jag aldrig få. Oh! ’
Han föll uti mitt tycke:
Det rår jag inte for.
Han lofte bli mig trogen
Intill min bleka död. Oh!
Och fe’n få for han från mej,
Och fe’n fick jag en ann’.
Jag fick den jag ej ville:
Och forgen heter han. Oh! 1
I ftämningsrikedom och innerlighet täflar denna lilla
dikt, äfven om man bortfer från den utomordentligt
gripande och fköna melodien, med hvilket lyrifkt poem
fom helft af de konftbildade fkalderna. Och framför allt
förtjenar här fom i den föregående vifan antydningens
finhet att beundras. Den faknande ungmön fitter
för-fjunken i betraktande af den klara ftjernhimmelen, en
fyn, fom annars brukar höja och ftärka finnet, men fom
för hennes tankar tillbaka till det aldrig glömda
föremålet för hennes forg. Hon finner fig lika långt (kild frän
den älfkade, fom den mörka, natthöljda jordfen från den
ftjernklara himlen, och fer det vara lika omöjligt att
få ega honom fom att rycka »de ftjernor fmå» från
»himmelens fäfte». Och få ledas de forgsna drömmarna
allt vidare: hon minns det ljufva förflutna, hur kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
