Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
den aristokratiska slutenhet för lefvande intryck från andra lifssfärer, som
gärna vill bli karakteristisk för "intelligensaristokraterna". Det är icke
blott teologien; det är också filosofien och hvarje annan vetenskap, som
behöfver den lefvande korrespondensen med de tankar, de trosåskådningar,
de behof, som röra sig hos "folket", för att kunna lefva. Och den konst,
som aristokratiskt afsöndrar sig från sitt folks lif blir snart en planta utan
rot. Ingenting har sådan förmåga att afskära de sugrötter, hvarmed man
kan hämta näring ur en annans andliga besittning, som öfversitteriet. Och
detta, så väl då det gäller sambandet mellan de samtidiga lifsområdena,
som då det gäller en tids förhållande till flydda tider.
Öfversitteriet stänger vägen mellan människa och människa — den
väg, som kärleken ensam öppnar. Det föder antingen kryperi eller
öfversitteri — ja, snarast båda på en gång — hos dem som blifva dess föremål.
Den som tänker på skolåren minns nog, huru underklassisten lärde sig att
krypa för den som satt öfver, för att taga igen skadan på dem, som sutto
under. Tillvägagåendet är nog typiskt.
Ville jag än predika det högsta evangelium för världen — predika
det "med människors och änglars tungor", men vore en öfversittare, så
skulle det till intet gagna. Det hjälper ej, om jag vore aldrig så mycket
"idealist" och predikade det högsta idealets rätt. Jag skulle blott göra
det på ett sjukt, sårande, söndersargande sätt. Det är bitande frost i den
kritik, som öfversitteriet föder, och den har ingen bättring till följd. Den
som skall lyfta och bära, får icke sätta sig öfver — han måste böja sig,
ja ofta ställa sig under. Det är kristendomens gamla kända lag, af Kristus
praktiserad. — —
Öfversitteriet är ett ondt, som bör öfvervinnas. Hur skall det gå
till? Det förefaller nästan, som vore det närmaste svaret: sätt dig öfver
öfversittarne! Men det vore ju blott att böta det onda med det onda i
annan form. Det vore en ympningskur af tvifvelaktigt värde. Nej, det
korrekta svaret lyder nog så: laga att du blir dem i sanning.öfverlägsen!
Men i många fall kan man vid tillämpningen af denna regel säga till
den, som lider under den obefogade öfverlägsenhetens tryck: du är i
själfva verket din tyrann öfverlägsen. Du behöfver blott inse tomheten
af hans höghet. Det är icke mycket, som är så svagt, att det faller för
"vetandet", men till detta lätt ramlande hör öfversitteriet. Vet man, att
öfverlägsenheten är obefogad, så är det slut med den. Men detta vetande
innebär nog i grunden icke blott en förståndsupplysning, utan också en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
