Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
SPANSK NUTIDSLITTERATUR. 416
framstående costumbrista; han är det äfven där han vidgat ramen för sina
målningar, men såsom konstnär står han högst i de kabinettstycken, som han till
ett galleri samlat i Escenas Montahesas och Tipos y Paisajes.
Mellan åren 1864 och 1871 skref Sr. de Pereda några Ensayos drama■
ticos, sedeskildringar i dialogform och på vers, hvaraf endast en upplaga i
tjugufem exemplar trycktes och hvarom tillfälle saknats att erhålla närmare
kännedom.
Samma är ock förhållandet med en volym under titel Esbozos y rasgunos,
en samling kritiska uppsatser, antagligen de enda profven på författarens
kritiska verksamhet, i bokhandeln utgången.
Bocetos al temple (akvarellskisser), utkommen 1876, omfattar tre berättelser,
bland hvilka en, Los hombres de pro (hedersmän), särskildt fäster
uppmärksamheten därför, att den är en politisk episod — den enda — i hvilken
författaren själf deltagit. Det är en målerisk och snillrik, men bitande skildring af
politiskt lif, skrifven under en politiskt upprörd tid och säkerligen ej fri från
partihänsyn, ehuru anfallen mot det parlamentariska systemet icke äro utan
nobel harm.
I en liten kort samling, benämnd Tipos transkumantes, 1877, hvarmed
författaren egentligen menar personer, som han endast ser på sommaren,
tecknar han med obeveklig realism de narraktiga lättingar, som periodiskt hemsöka
hans trakter, den ohyfsade landtpatronen, den allvetande barberaren,
similearistokraten, den löjligt anspråksfulla stadsdamen m. fl. som, ställda i jämförelse
med den bofasta befolkningen, icke framstå till sin fördel.
Med 1878, då Sr. de Pereda publicerar El buey suelto, inträder en ny
period i hans författarskap, i det han visserligen fortfarande är costumbrista,
men nu lämnar novellens form och öfvergår till romanens.
El buey suelto — som man skulle kunna öfversatta med »Ungkarlsdjuret»
— är ingen lycklig debyt. Ämnet är Ömtåligt, ingår i detaljer i en djurisk,
egoistisk ungkarls lif, och dessa detaljer äro triviala, intresselösa. Boken har
anstrykning af att vara en tendensskrift till förmån för äktenskapet, ty man
far lätt intrycket af att hufvudpersonen, Gedeön, utstod allt, därför att han var
ogift och icke därför, att han var den han var, grof, egoist, djurisk, slaf af
köttet, utan uppfostran, utan karakter, utan gud, utan kärlek till något ädelt
eller godt. Bipersonerna äro triviala och overkliga och med ett dylikt material
är en handling af något intresse omöjlig. Romanen saknar icke vis comica
och stilistisk finhet, men begrafven i två hundra sidor vulgaritet. •
Författarens nästa roman bär tryckåret 1879 och den långa titeln Don
Gonzalo Gonzdles de la Gonzalera. Den är icke heller utan tendens, däruti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
