Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWITEZ-ÄLFVAN.
553
»Löfven ha gulnat, sommarn är liden;
hösten sitt regnflöde sänder.
Troget jag väntat dig hela tiden
vid dessa ödsliga stränder.
»Hvarför som binden bäfvande ila?
hvi som vampyren dig gömma?
Stanna hos mig! njut kärlekens hvila!
Stanna, du kära och ömma!
»Nära jag har till stuga och läger
midt ibland hasselnötsstammar.
Frukter och mjölk tillräckligt jag äger!
skogen mitt villebråd ammar.» —
»Djärfve! Den varning, far mig för männen
gifvit, sig fästat i minnet:
näktergalsljuf är stämman hos svennen,
slugt som en räf är dock sinnet.
»Mera jag bör för lockelse ängslas
än på din lidelse bygga.
Om af din bön jag läte mig fängslas,
kan vid ditt ord jag mig trygga?» —
Ynglingen knäföll, skälfde och vred sig,
Svor vid den lede och trollen,
svor vid den glans, från fullmånen spred sig.
Men skall hans ed blifva hållen?
»Jägare! håll den! akta på orden!
Ve dig, om eden blir bruten!
Ve dig allt re*n här nere på jorden!
Evigt din själ blir förskjuten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
