Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYROMANTISKT SKALDEIDEAL. 56 I
teoretiskt intresse, är en hel världsåskådning, den demoniska motsatsen till
skaldens egen.
Sysis är då ingen filister, saknar icke ens »poetisk grund», men hennes
spekulation har hamnat i en hemsk vrångbild af äkta mystisk världsbetraktelse.
Hon är en sfinx- och nattprästinna, men den natt hon tjänar är visserligen
icke den stilla och höga Nyx, (tillvarons gudomliga och alogiska kärna, som
Atterbom blott därför kallar natt, emedan den ej kan fattas på logisk eller
sinnligt-empirisk väg.) Sysis* nattgudinna är intet alogiskt kosmos utan ett antilogiskt
kaos; dess princip är icke harmoni utan vanvett, ett teoretiskt, moraliskt och
estetiskt »Hexen-Einmal-Eins». Ty »innerst i naturens krafter bor endast hån
mot allt det, som människorna kalla vett eller smak». Äkta naturalistiskt,
erkänner Sysis icke de ideal, som först i människoanden tydligt uppenbara en
annan tillvaro och en annan morallag än sinnenas.
En hånfull pessimism följer häraf: något positivt mål har tillvaron icke
utan existerar för att förgängelsen, som är den enda sanna, allt jämt skall hafva
ny maskmat, ny förruttnelse att spisa.
A en anteckning från 1854, nu i riksbiblioteket, har skalden också
nedskrifvit, att Sysis’ system speciellt passar in på Schopenhauers — ett namn, som
kastar en märklig belysning öfver en dödsfientlig motsats.
Sysis’ estetik liknar hennes teoretiska filosofi. Fosterdottern, drottningens
gulhyade och rödfläckiga Forella, med hvilken de ämna lyckliggöra Amundus,
anses t. ex. icke af gudmodern vara ful; hon tillhör blott de »egyptiska
gestalterna», hvarmed skalden synes mena något kaotiskt-demoniskt som motsats
till våra helleniska skönhetsbegrepp. Dessa gestalter älskar Sysis, ty de stå
dödsbelätet, benranglet d. v. s. sanningen närmast.
Hennes praktiska färd motsvarar det öfriga. Egentligen är hon väl —
heter det åtminstone i utkastet — mindre afskyvärd än snärjd i sofismer. I
sagan vill hon helt enkelt straffa. Amundus för hans vägran att äkta hennes
fosterdotter. Hos Atterbom hatar hon Amundi romantiska idealism, som hon vill
oskadliggöra och håna. Man läse i riksbiblioteket en liten handskrifvet
oslipad vers ur den scen, som skulle skildra Amundi förvandling till en blå fågel.
Sysis utbrister:
"Välan du luftsvärmare, du trogna herde,
Blif fågel och blif blå! blif himmelsblå!
Den fada (sic) fårgen passar bäst ditt väsen,
Den fada himmelsblåa färgen passar
bäst en dylik trogen herde."
Om Florinna säger sfinxprästinnan vid ett annat tillfälle:
"Hon är en dufva; dufvor tål jag ej."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
