Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Svensk försvarsvilja och dess vedersakare. Af Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 SVENSK FÖRSVARSVILJA OCH DESS VEDERSAKARE
Det skall visst icke bestridas, att här och där inom vänstern
numera ljuder en helt annan ton, och att äfven några vackra
och kraftfulla ord från regeringshåll stämma med denna. Men
fakta kvarstå. Det är ännu alldeles för tidigt att bortse från,
att liberalismen såsom opposition utgjort en (visserligen blott
alltför ängsligt åtlydd) hämsko på högerns försvarsnit. Och
än värre, den har kommit till makten delvis genom att draga
fördel af en försvarsolust, som den själf hjälpt till att uppamma,
och i samverkan med ett parti, som strax förut motionerat
framemot successiv afväpning. I liberala samlingspartiets
förtroenderåd sitter hr P. N:son Bosson, ordförande i den
förening, som bl. a. bär ansvaret för Harald Svenskes broschyr.
Den liberala regeringen har — under välbekanta
omständigheter — satt ur kraft 1911 års riksdagsbeslut om flottans
stärkande genom en F-båt påbörjad i år. Den har tillsatt sin
försvarsberedning med ett personval, som ingalunda a priori
är lofvande ur försvarssynpunkt, utan tidsbegränsning och
— hvilket aldrig kan frånkornmas — med den militära
sakkunskapen utestängd från det inflytande och ansvar, som
delaktigheten i själfva det blifvande förslaget innebär.1 Dess
anslagskraf till sjöförsvaret vid innevarande års riksdag voro
afsevärdt lägre, än ett fullföljande af 1911 års beslut, frånsedt
den »uppskjutna» typfrågan, skulle medfört. Den har ställt
sig minst sagdt kylig gentemot den försvarsentusiasm, som
tog sig uttryck i pansarbåtsföreningen, och sökt afhålla sina
partivänner från att deltaga däri. Mot allt detta står — såvida
man ej vill räkna dit det slutliga antagandet af
pansarbåtsgåf-van — egentligen ett faktum: försöksmobiliseringen. Det är
onekligen af stor betydelse, så mycket större som det skarpt
attackerats af de socialdemokratiska allierade och —
bedröfligt nog — äfven från ett enstaka håll inom högerpressen,
som sålunda bevisat, att försvarssaken äfven på den sidan
har motstånd att bekämpa. Men nämnda faktum räcker ej
till för att befria det liberala krafvet, att kritiken skall
suspenderas intill det ovissa ögonblicket för försvarsutredningens
1 En fråga: Är det möjligt, att Uppsala Nya Tidning rätt refererat prof.
Edens tal i Örbyhus den 25 febr., där det som förklaring häraf heter: »Men
det medborgerliga omdömet och ej de militära krafven måste ha
beslutanderätt i beredningarna, ty i riksdagen är det dock det allmänna
med-borgaromdömet, som bestämmer»? — Jå, just därför borde väl i
logikens namn fackmannaomdömet ha medbeslutanderätt i beredningen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
