Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - »Den personliga skolan». Af Gustaf Lindborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 GUSTAF LINDBORG
de allra flesta fall lärarens ord få uppväga ett tillfälligt
misslyckadt examensresultat. Detta torde väl heller aldrig förnekas
vare sig lärare eller elev. Det är alltså censorsväsendets
reformering »/nom den gamla ramen», men icke »ramen själf»,
saken gäller. Om kurserna vidare bestämmas klass för klass, så
torde ett målmedvetet arbete af lärare och elever på ett bestämdt
resultat vara ytterst uppfostrande för båda parterna. Jag
försäkrar hr F., att man fullkomligt väl kan arbeta med en
bestämd kursplan framför sig och ändå låta den begåfning komma
till sin rätt, som har rätt att komma till sin rätt. Så länge
samhället icke är anarkistiskt inrättadt, så måste staten tillse, att
garantier finnas, och detta kan ej ske på annat sätt än genom
offentlig kontroll.
Mitt första hufvudargument mot hr F. i detta fall blir alltså:
Staten kan icke fordra annat än redbarhet och skicklighet
af sina undersåtar.
Staten kan därutöfver önska en hög moralisk personlighet och
en verklig begåfning.
Staten har för det tredje rättighet att i hvarje särskildt fall
taga det bästa möjliga.
Redbarheten ligger på viljans plan och undandrar sig i de flesta
fall apriorisk kontroll. Kunskapsskickligheten kan kontrolleras
a priori genom examina med graderade betyg och endast på detta
sätt. Detta är absolut nödvändigt, såvida examen skall
berättiga till något utöfvande af offentlig (eller enskild) tjänst. Herr
F. anser examen individualitetsförtryekande och orättvis mot
eleven själf. Men hr F. tänker ej på den rättighet, som hvarje
begåfning har att icke blott bli rättvist uppskattad i och för
sig, utan ock i relation till andra begåfningar. Herr F. räddar
»den enskildes» individualitet och låter »den enskildes» begåfning
väl icke gå under, men gå under klubban.
Min andra hufvudanmärkning är, att särskildt i en »fri
personlig skola» borde »skolans goda samvete» vara så känsligt,
att denna skola rent af fordrade, framför andra skolor, att få
behålla examen under offentlig censorskontroll.
I det fjärde kapitlet som heter: »Om betygssättning» säger
hr F., att »betygssättningen och examensväsendet höra nära
tillsammans». Jag har också redan i min föregående kritik
rört vid frågan om de graderade betygen. Herr F. angriper
betygssättningen, därför att betyg och siffror äro en falsk värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
