Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - En bok om den svenska bondeklassens historia. Af Karl Åmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ord huru litet effektivt hela detta lagstiftningsarbete i själfva
verket var. Hela historien om den äldre svenska
jordstyckningspolitiken och dess slutliga bankrutt är som författaren framhåller
ett lärorikt exempel på huru vanmäktiga lagstiftningsåtgärder äro
gent emot en i ekonomiska och sociala realiteter grundad naturlig
process.
Kanske icke fullt riktigt med hänsyn till modern terminologi är
det att som författaren på flera ställen gör framställa den svenska
besutenhetslagstiftningen som ett utslag af tidens allmänna
»merkantilistiska» sträfvanden. Härmed tycks författaren mena ungefär
detsamma som sträfvandet öfver hufvud taget att reglera och med
tvångsbestämmelser länka det ekonomiska lifvets utveckling i en viss
riktning. Här är ej platsen att ingå på den mera akademiska frågan
hvad som egentligen bör förstås med ordet »merkantilism». Faktiskt
är emellertid, att just de ekonomiska författare, som i Sverige vid
medlet af 1700-talet ifrigast togo till orda för en friare
jordstyckningslagstiftning, för lättnader i fråga om anläggning af torp etc., i
öfriga hänseenden voro nog så goda »merkantilister» och att de skäl
de anförde för dylika åtgärder, nämligen uppmuntrande af
folkökningen och landets starkare »populerande», voro sådana, som med
förkärlek användes af äldre eller samtida utländska författare, hvilkas
merkantilistiska renlärighet aldrig dragits i tvifvelsmål. Å andra
sidan förhöll sig ju den klassiska, företrädesvis »liberala»
nationalekonomin i fråga om befolkningspolitiken mera reserveradt, en
ställning som ju mest markeradt framträdde i Malthus’ och hans
lärjungars rent afvisande hållning gent emot den föregående tidens
optimistiska populationsteorier. I själfva verket har man nog rätt svårt
att inpassa åskådningarna på ifrågavarande område i det gängse
idéhistoriska schemat. Som författaren med styrka framhåller, sågs
också helt naturligt jordstyckningsproblemet i Sverige under de
sekellånga diskussionerna på ledande håll icke i främsta rummet utifrån
någon abstrakt teoretisk ståndpunkt utan betraktades framför allt
såsom en viktig statsekonomisk fråga, som borde bedömas ur
realitetssynpunkter.
I grunden torde den gamla besutenhetslagstiftningen hafva hvilat
på den uråldriga, i germanskt statsväsen öfver hufvud inneboende
grundsatsen — hos oss utbildad framför allt under Vasatiden — att
de olika stånden politiskt sedt hade sitt berättigande såsom bärare af
sina särskilda statsuppgifter. Köpstadsmännen hade att förse landet
med tillverkningar och kramvaror och i öfrigt besörja
handelsomsättningen och åtnjöto därför sina privilegier; allmogen åter hade att
bruka och bebygga sina gårdar icke närmast för egen del utan för
att vidmakthålla rikets skattskyldiga hemman och kunna svara för
den ränta och de onera som däraf borde utgå. Ett sådant
betraktelsesätt förestafvades icke af något trångt fiskaliskt intresse utan
sammanhängde naturligt med den allmänna grundåskådning enligt hvilken
den enskildes förhållande till samhället i främsta rummet
kännetecknades af plikt och ansvar. När lagstiftaren sökte upprätthålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
