Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Litteratur
- En tysk Frödingsöfversättning. Af O. Wieselgren
- Otto Badke: Gedichte von Gustaf Fröding in den Versmassen der Originale übersetzt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN TYSK FRÖDINGSÖFVERSÄTTNING
Att öfversatta Fröding är en uppgift som i mer än en bedömares
ögon säkerligen synes på förhand dömd att misslyckas. Orsaken
härtill är lätt att förstå. Ty det torde väl knappast finnas någon
svensk författare som i högre grad än han knutit de finaste effekterna
i sin diktning samman med de halft odefinierbara element i det
svenska språket, som aldrig kunna tänkas ens tillnärmelsevis
återgifna på annat tungomål, särskildt dess rikt skiftande musikaliska
accent och dess än kraftfullt manliga, än åter oändligt mjuka och
melodiska vokalförbindelser. Man kan slå upp en sida hvar som
helst i Frödings arbeten och själf göra ett experiment; i nio fall af
tio skall det utan tvifvel bekräfta sanningen af ofvanstående yttrande.
Den som vill våga försöket att dikta om Fröding på ett främmande
språk måste vara i besittning af alldeles säregna kvalifikationer dels
i rent filologiskt hänseende, dels äfven i fråga om handhafvandet af
sina konstnärliga uttrycksmedel.
I betraktande af dessa förhållanden går man till studiet af den
tyske författaren Otto Badkes nyutkomna Frödingsöfversättning
(Gedichte von Gustaf Fröding, in den Versmassen der Originale übersetzt.
Lpz. & Sthlm, Alb. Bonnier, 1913, 156 sid.) med den välvilliga
föresatsen att låta sitt kritiska sinne tiga stilla och försöka se eventuellt
befintliga förtjänster utan att i onödan fästa sig vid oundvikligen
förekommande svagheter och brister. Men man behöfver knappast
läsa mer än ett par sidor i boken för att märka att man har
framför sig ett verk, som knappast har anledning att frukta ens den mest
ingående kritiska granskning. Badke äger ej blott själf en säker och
ledig versbildning utan har också med en alldeles öfverraskande
smidighet och formkänsla förstått att sätta sig in i den Frödingska
rytmikens hemligheter; hvad beträffar det rent språkliga så kan man
äfven där konstatera att de befintliga hindren blifvit lyckligen
öfvervunna, åtminstone i de allra flesta fall. Ordvalet har ingenting
konstladt eller tvunget; tvärt om glider versen fram med något af samma
oefterhärmliga behag och ledighet som i originalet. Om här och där
själfva den språkliga musiken synes en svensk läsare en smula blek
vid jämförelse med hvad Fröding själf åstadkommit, så ligger felet
ej hos öfversättaren utan hos det språk på hvilket han uttrycker
sig. Tyskan kan svårligen bringas till samma grad af nyanserad
fulländning som svenskan; åtminstone kan den aldrig nå upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0144.html
