Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Litteratur
- Pacifistisk upplysningsfilosofi. Af Herman Brulin
- Svenska Fredsförbundets skriftserie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PACIFISTISK UPPLYSNINGSFILOSOFI
Den svenska fredsrörelsen, sådan den på senare tider utvecklat sig,
framgår i regel utefter två linjer, den ena mera så att säga
intelligens-demokratiskt anlagd, den andra afsedd för något mera anspråksfulla
själar. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens lifsyttringar kunna
kanske stundom förefalla något besvärande för de ledande statsmän
och framstående vetenskapsmän som utgöra en prydnad för Svenska
Fredsförbundets styrelse. Men för det »samarbete med för samma
mål intresserade organisationer» som står på sistnämnda förenings
program må ju äfven andra »fördomar» vika än blott de »nationella»,
hvilkas bekämpande den gjort till ett af sina mål. Så finner man
också nu — med harm eller löje eller kanske bådadera, allt efter hvars
och ens naturell — äfven dess styrelse (namns nämnande vore i detta
samband odiosum) arm i arm med »Den nya fredskatekesens» författare
och andra Harald Svenskes faddrar bakom ett upprop om —
nationalinsamling för ett fredsmonument på norska gränsen till »värdigt»
och »varaktigaste» firande af den hundraåriga freden i Norden! Det
fattas egentligen bara, att det fallit våra fredsentusiaster in att fira
Fredrikshamns-fredens minne genom att resa Haag-konferensens
upphofsman i brons på bron mellan Torneå och Haparanda! —
Rättvisligen bör också erkännas, att ett och annat af den »planmässiga
och vederhäftiga upplysning», genom hvilken Svenska Fredsförbundet
söker nå sitt mål, mera till graden och formen än arten skiljer sig
från systerföreningens enklare förkunnelse.
Det är då på den sista af de i förbundets skriftserie 1912 utgifna
tre broschyrerna, som man har anledning att tänka. N:r 1, Anna
Bugge Wicksells korta föredrag om Afrustningssträfvandet och
fredsrörelsen, är af rätt tillfällig karaktär. Mäter man de båda
andra med hennes ideal: »vederhäftig och radikal, i mitt tycke de
två vackraste ord som språket rymmer», så blir nog resultatet det,
att vederhäftigheten representeras af n:r 2, radikalismen af n:r 3.
Ett studium af den förra, f. justitierådet Johan Hellners
Obligatorisk skiljedom i tvister mellan stater lämnar onekligen nyttiga
lärdomar ej minst för fredsvänner i ordets speciella betydelse. Den
gör tydligt såväl hvilken stor omfattning skiljedomstraktatsystemet
vunnit under de senaste åren som också hvilken ringa betydelse för
undvikande af verkligen tänkbara krigsanledningar den ännu äger.
»Går man däremot», säger han, »frågan närmare in på lifvet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0146.html
