Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Vi svenskar och förryskningspolitiken i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 143
för det Finland, där på sina håll den svenska perioden uppfattas
som en förtryckets tid, på sätt och vis jämförlig med det ryska
öfverväldets. Det är nog också möjligt, att den stundom något
ihåliga demonstrationstaktiken i Finland mot ryssarna ej alltid synts
oss här i Sverige så välbetänkt eller tilltalande.
Det må villigt eller motvilligt erkännas, att flera af dessa
synpunkter äro mycket förklarliga, några äfven ganska befogade, men
de få dock ej undanskymma själfva grundfakta i den finska
frågan, sedd med »Sverige-svenskarnas» ögon. Först och främst: urit
Ucalegon, det är grannens hus som brinner, eller — som Sven
Hedin uttryckt saken — »kosackgränsen» håller på att flyttas oss inpå
lifvet, från Systerbäck till Torne älf. Ej ens den allra kyligaste
realpolitiker eller den mot känslostämningar allra mest immune
export-ifrare torde kunna bestrida de framtidsvådor, som skymta bakom
detta sakförhållande. Här gäller för tsarväldets grannar lika väl som
för den finska ^gränsmärkens» inbyggare Schybergsons på
erfaren-hetsgrund byggda sats, »att det, så oberäknelig som den ryska
politiken är, när som helst kan hända hvad som helst.» Med
likgiltighet borde därför ingen svensk man kunna åse den pågående
förrysk-ningen af Finland på det militära, administrativa och
kommunikationsstrategiska området, äfven om däri ej skulle kunna med
säkerhet spåras några obevekligt målmedvetna utvidgningsplaner västerut.
Det är snarare genom denna oberäknelighet än genom följdriktig
anfallspolitik Ryssland fordom gifvit sina grannar anledning till oro,
och man behöfver ej därför försvära sig åt tron på det s. k. »Peter
den stores testamente» som norm för Rysslands yttre politik för att
med bekymrad vaksamhet iakttaga ryskhetens framträngande i
Finland under de senast förflutna tjugu åren.
Ett annat lika obestridligt grundfaktum är att Ucalegons, Tår
grannes, brinnande gård äfven för oss har ett affektionsvärde, som absolut
hindrar oss att förbli oberörda af olyckan. Den är byggd af
gammalt svenskt timmer. Det är ett sedan helge kung Eriks, Torkel
Knutssons och Per Brahes dagar, med tunga mödor i vårt gamla
»Österland» uppbyggdt svenskt rättssamhälle, som håller på att ödeläggas.
Till de grundlagar som kränkas hör 1772 års Regeringsform med
dess urgamla rötter upp till Landslagens konungabalk och än längre.
De hofrätter hvilkas rättsvårdande verksamhet förlamas äro barn
af Gustaf II Adolfs och andra svenska konungars nit om
rättsväsendet på båda sidor om Östersjön. De laglydiga domare, som släpas
till Petersburg att ställas inför rysk domstol, bära svenska namn och
äro målsmän för gamla svenska rättstankar om lagens majestät och
hvarje medborgares oförytterliga rätt att ej straffas annat än om han
»är lagligen forvunnen oc dorader efter Sverikis scrifnom laghom».
Det på lagens grund fotade motståndet mot den s. k.
likställighetslagen utgår från samma rättsuppfattning, som förestafvade
konungaeden i landslagen om monarkens plikt att tillse, »ath engen olagh
gange öfver räth lagh, serlica ath engen utlendzker rättar draghis in
i riket, almogenom til tunga» — rättsgrundsatser, hvilka för öfrigt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
