Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Tysklands framtid: världsmakt eller europeisk kontinentalmakt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och — icke minst — Tyskland och det kommande stora kriget. Bland
författarna finner man ej blott politiker af facket, diplomater och
militärer, i tjänst och utom tjänst — i denna tidskrift har
uppmärksamheten nyligen fästats å en del uttalanden af den bekante
kavallerigeneralen von Bernhardi — utan äfven och icke minst politiskt
intresserade vetenskapsmän, såsom exempelvis de bekanta historikerna
Hans Delbrück, Erich Marcks och Hermann Oncken.
Man är i Tyskland ingalunda benägen att underskatta det
nuvarande lägets faror och svårigheter. Bernhardi framlägger dem
öppenhjärtigt. På håll, där man af den ena eller andra anledningen ställer
sig kritisk gentemot den unga tyska stormakten, tröttnar man naturligtvis
icke att hänvisa på dem. Den af den engelska utrikesledningen med
utomordentlig skicklighet och obestridlig framgång bedrifna
»inringningspolitiken» och den därur framsprungna trippelententen med dess
öppna och hemliga annexer, Rysslands återvändande till Europa efter
nederlagen i Östern, Italiens många »extradanser» med
trippelententens makter, »det franska högmodets pånyttfödelse» under intrycket
af framgångarna i Marocko, den engelska flottpolitikens — om ej alla
tecken bedraga — nära förestående omläggning på bred imperialistisk
grundval och hvad därmed följer af outtömliga tillgångar för
fortsatt kapprustning och nu senast det turkiska rikets sammanstörtande,
allt detta och mera till plägar anföras såsom den tyska
utrikespolitikens kolossala passiva. Äfven med nykter uppskattning af dem och
hög uppskattning af de aktiva som från samma tidskede äro att
uppföra — och dit böra väl räknas Rysslands ännu ej öfvervunna
svaghet efter kraftmätningen med Japan, den relativa utjämning i
förhållandet mellan de båda nordiska kejsarrikena, som inträdt efter
Potsdammötet, Donaumonarkiens ökade kraftutveckling samt det stärkande
af trippelalliansen och den »afspänning» i förhållandet till England som
den nu pågående Orientkrisen fört med sig — äfven med en hög
uppskattning af allt detta och dessutom af »imponderabilia», sådana som
folkkaraktär, statsorganisation och krigsväsende, torde man få anse, att
den närmaste framtiden säkerligen kommer att ställa mycket stora
anspråk på Tysklands krafter och på den fasta målmedvetenheten
och skickligheten hos dess ledande män. Det är därför väl
förklarligt, att hos så många tyskar den frågan framställer sig: huru stå vi
och hvarthän bär det?
Ett synnerligen beaktansvärdt inlägg i diskussionen om hithörande
frågor och framför allt om den mest djupgående af dem alla, den
nämligen om Tysklands öfvergång från att vara en kontinental
stormakt, sådan den skapades af Bismarcks snille och Moltkes svärd, till
en makt med anspråk och förmåga att vid sidan af andra världsmakter
trycka sin prägel på mänsklighetens utveckling i dess helhet, utgör
en bok af Paul Rohrbach med den pregnanta titeln Der deutsche
Gedanke in der Welt (Berlin 1912; 1,80 mark). Arbetets författare,
för närvarande docent i kolonialvetenskap vid handelshögskolan i
Berlin har gjort sig bemärkt såsom skriftställare i utrikespolitiska
och koloniala frågor, bl. a. i Preussische Jahrbücher. Såsom kolonial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
