Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Ett inhiberadt festspel. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framförande fordra enorma körmassor och en orkester af dimensioner
mångdubbelt öfverlägsna de ordinära, eller med någon bland Richard
Strauss’ symfoniska dikter, där den vanliga orkesterns anspråkslösa
hjälpmedel, stråkar, klarinetter, valdthorn med mera, fullständigt
öfverröstas af heckelphoner, bastubor och kontrafagotter, understödda
af det öronbedöfvande dånet från pukor, tam-tams och nyuppfunna
fantastiska slaginstrument. Men den faktiska behållningen af allt detta
larm och dunder är till slut så ringa att man skulle känna sig frestad
att på hela denna konstriktning tillämpa det gamla ordspråket Viel
Geschrei und wenig Wolle. I hvarje fall förfelar all konst af denna
beskaffenhet sitt väsentliga ändamål, då den ej endast vill gifva
uttryck åt vederbörande författares mer eller mindre subtila känslolif
utan äfven söker att i konstnärlig form framställa ett historiskt
faktum, i detta fall befrielsekriget 1813, och sammanfatta dess resultat
ur vår tids synpunkt. För realiserandet af en dylik uppgift har
Hauptmanns litterära kapacitet under alla omständigheter visat sig
vara alldeles otillräcklig.
Den tyska kritiken har förklarligt nog i allmänhet visat sig
tämligen onådig mot både festspelet och dess diktare. Ej ens på de
håll där Hauptmanns ådagalagda demokratiska och fredsvänliga
tendenser kunde antagas ha vunnit anklang har man ägnat honom
något erkännande. Knappast någon af hans kritici har visat honom
mindre sympati än den som i den bekanta socialistiska tidskriften
Die neue Zeit tagit upp hans verk till behandling; här betecknas
detta med ett från Hauptmann själf hämtadt uttryck som ett
»grausiges Simmelsammelsurium», och dess allmänna tendens affärdas så
lättvindigt att författaren med rätta skulle kunna beklaga sig öfver
vederbörandes svarta otacksamhet. Eljest har man egentligen klandrat
honom för att han öfver hufvud taget ansett lämpligt att emottaga
beställning på ett arbete. Nutidens diktare äro ömtåligare i sin
uppfattning om sitt yrkes heder än sina föregångare från fordom.
Numera skulle det anses opassande att som poeten i Barselstuen, då
den stackars Corfitz konsulterar honom rörande sina äktenskapliga
bekymmer, utan ett ögonblicks tvekan svara: »Vil Monsieur have den
Historie udi heroiske Vers saa koster det 8 Mark», och ingen modern
Rodolphe skulle våga äfventyra sitt anseende genom att i likhet med
Murgers odödliga hjälte sätta en handbok i tandläkarekonsten på
alexandriner. I vår tid väntar man hellre tills man så småningom
får det litterära Nobelpriset.
O. Wieselgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
