Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Från Clausewitz till Hindenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 459
binationen af taktisk defensiv och strategisk offensiv såsom det
efter-sträfvanvärda. Författaren kunde hafva tillagt, att Moltke själf
erkände de stora svårigheter, som mötte vid programmets realiserande,
och under beklagande påvisade, hur sällan detta lyckats honom
själf. Nästa påbyggnad på denna lära gjordes af en bland hans
efterträdare, grefve von Schlieffen, hvilken under ej mindre än fjorton år,
nämligen mellan 1891 och 1905, stod i spetsen för den tyska
generalstaben.
Schlieffen generaliserade den uppfattning, som Moltke hade
angående slaget vid Königgrätz. Fälttågen i Böhmen och Frankrike hade
visat, huru defensivens möjligheter ökas med vapenteknikens framsteg.
År 1908 beräknar han, att för försvar af en viss frontdel skulle det
åtgå endast en tredjedel af det truppantal, som erfordrades för samma
ändamål 1870. Han drager häraf slutsatsen, att det frontala anfallets
utsikter alltjämt minskas och att det under alla förhållanden blir så
dyrbart, att man knappast kan kalla de fördelar, som stå att vinna
med ett sådant, för en seger. Den afgörande framgången kan alltså
uppnås endast genom en kringgångsrörelse. Men under det hans
företrädare med denna rörelse endast eftersträfvat det begränsade
målet att krossa en flygel, vill Schlieffen fullständigt kringränna sin
fiende. Han ansåg nämligen, att de moderna folkhärarnas motstånd
på grund af moraliska faktorer kan hastigt brytas endast genom
deras fullständiga försättande ur striden. Att detta är möjligt, syntes
honom studiet af krigshistorien hafva till fullo bevisat.
Enligt författarens något förenklade men i stort sedt riktiga
framställning skulle sålunda i Schlieffens teori fältherrens förmåga
hufvudsakligen visa sig genom att föra delar af den egna armén till sådana
ställningar på fiendens förbindelser, att denne blir tvungen att själf
anfalla. Man måste därför till hvarje pris kringgå fienden, och för
att uppnå detta måste man breda ut sig så mycket som möjligt samt
nyttja alla vägar för framryckningen. För att sådana operationer
skola lyckas, fordras emellertid antingen en lucka i den fientliga
fronten eller frånvaro af effektiva flankstöd. I båda fallen bör man
använda så litet trupper som möjligt på de delar af fronten, där
man inte anfaller, för att hafva så mycket mera till sin disposition
för kringgångsrörelsen. Häraf följer nödvändigheten af effektiva
fältbefästningar på de ställen, där man blott vill hålla.
Lika litet som Moltke förutsåg Schlieffen skyttegrafskriget och dess
konsekvenser. Hela läran har såsom förutsättning det rörliga
fältkriget och bygger kanske genom sitt kraf på öfverraskning mest på
förhållandena vid ett krigsutbrott.
Denna teori framlades för offentligheten först flera år efter Schlieffens
afskedstagande genom artikelserien Cannae, hvari han med Hannibals
stora seger såsom utgångspunkt genom en rad historiska exempel
söker bevisa, hurusom afgörande resultat endast följt sådana manövrer,
som ledt till fiendens kringgående eller kringrännande. Särskildt
uppseende väckte hans sträfva behandling af Napoleon, hvilken han
förebrår att efter Jena icke hafva åstadkommit mer än frontala attacker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
