Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 ROLF NORDENSTRENG
tone ingen med tillräcklig auktoritet? Det är ju en praktisk
uppgift och enligt en gängse uppfattning på grund däraf inte
vetenskap. Kan man nu på allvar begära, att någon skall hitta
på att skänka pengar till utforskande af t. ex. utljudslagarna i
urnordiskan eller Ölandsmålets ljudlära? Loppstudierna i Sudan
tilltala naturligtvis i långt högre grad det svenska
äfventyrslyn-net. Och för resten, loppforskaren håller sig framme. Hau
söker upp mecenaterna, han skildrar för dem med glödande
håg det fängslande i en loppjakt bland negrerna och förstår att
framhålla det stora vetenskapliga värdet däraf. Och han står
inte ensam. Kring honom fylka sig skaror af andra
naturforskare, som enstämmigt högt och dyrt försäkra, att här är det
fråga om en lysande nationell bragd, som skulle hölja både
forskningsresanden, donatorn och Sverige med ära. Alla
tidningar bearbetas, och alla innehålla långa artiklar om den
tillämnade märkliga forskningsfärden, naturligtvis med den djärfve
loppfångarens porträtt. Och när han efter två år kommer hem
med ettusenfemhundra loppor i olika storlekar och färger, hyllas
han landet och pressen rundt som en hjälte och en vetenskapens
storman. — Tänk, hur det vore om någon försökte vinna
mecenatunderstöd för forskningar rörande vårt modersmål, dess
utveckling och vårt — märk väl, vårt, de bildades, modersmål,
icke allmogens, ej heller våra förfäders för så och så många
århundraden sedan! Månne någon skulle föra hans talan?
Professorerna skulle ställa sig kallsinniga eller på sin höjd ljumma.
Ingen af dem skulle sätta pressen i rörelse. Hela planen skulle
möta ett bergfast passivt motstånd. Hvarför? Därför att det
inte skulle anses vara vetenskap. Det är ju ett praktiskt ämne,
det vore till påtagligt gagn. Men den sanna vetenskapen skall
inte vara till något gagn. Den är själfändamål. En sådan
trossats har visserligen inte öppet uttalats, men den hyllas i alla
fall och efterlefves strängt.
Här krafs först och främst en grundlig omvärdering af de
språkvetenskapliga värdena. Hittills har — åtminstone på det
nordiska området — blicken varit riktad hufvudsakligen bakåt,
delvis också på det innevarande ögonblicket, men knappast alls
framåt. Språkhistorieii och främst ljudhistorien ha med
bly-tyngd legat ofvanpå och tryckt ner allt annat. Må man inte
missförstå mig! Jag inser nog värdet och oumbärligheten af den
språkhistoriska forskningen; men jag kan aldrig i lifvet medge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
