Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Skandinavien och stormakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skandinavien och
stormakterna.
DAGENS FRÅGOR
Det är sällan någon glädje med att vara en
Kas-sandra; ty den som har spått ofärd och blir
sannspådd, får ingen tack vare sig före eller efter olyckan. Och
däri kan på visst sätt sägas ligga en högre rättvisa, ty »det är
käringatröst kvida och lida; man måste det onda med goda råd bota
och borttaga». Men utan att därmed urskulda oss själfva, som
säkerligen genom större duglighet hade kunnat leda utvecklingen rätt,
vågar man nu sanningsenligt säga, att detta krig visat, hur riktigt vi
här i Sverige bedömde unionsfrågan, när vi ansågo den gemensamma
utrikesledningen som en nödvändig förutsättning för politisk
samhörighet och denna samhörighet som ett värn för Nordens
gemensamma trygghet. Nu ha svenskar och norrmän gått åt hvart
sitt håll; försök ha oafbrutet kunnat göras af båda de stridande att
spela ut skandinaviska grannar mot hvarandra, och man måste
medge, att försöken misslyckats betydligt mindre fullständigt än
världsläget kraft.
Hvad nu närmast Norge beträffar, förefaller det omöjligt kunna
bestridas, att dess eftergifter gent emot engelskt handelsherravälde
inom landet själft gått utöfver de gränser, som en suverän och
ansvarsmedveten stat hade bort uppdraga. Den vanliga repliken
härtill, nämligen att Tyskland också förgripit sig på norskt tonnage i
oförsvarlig grad, är så långt ifrån något bemötande, att den tvärtom
kraltigt bestyrker satsen. Invändningen skulle ha haft berättigande
såsom invändning, om det vore af hänsyn till Tyskland som Norge
bort hålla England på mattan; men nu är förhållandet, att Norge
bör göra det för sin egen skull, därför att det utgör ett primärt kraf
för en statsmakt att härska inom sitt eget område. Och själfva
oförmågan eller den bristande viljan att häfda delta kraf åt ena hållet
är just hvad som omedelbart leder till att också från andra hållet
infall göres i den öppnade breschen, d. v. s. alt båda parterna
småningom börja anse sig ha lof till ungefär hvad som helst. Endast
den neutrala stat åtnjuter respekt från någondera sidan, som sätter
sig i respekt åt båda. Ingendera parten är därmed ens i någon mån
ursäktad för sina förgripelser; men vill man bli af med
närgångenheten från den ene, måste man också hålla den andre tre steg från
lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
