- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
44

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ärftlighetsforskning och rationell växtförädling. Af H. Nilsson-Ehle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under synvinkeln af andra redan kända fenomen. Ingenting
kan stå mera hindrande i vägen för en vetenskaps utveckling
och i synnerhet för dess praktiska tillämpning än ett
dogmatiskt bestridande af en på mångfaldig erfarenhet väl grundad
uppfattning; huru egendomlig den än kan synas vara. Vid den
teoretiska tolkningen af hithörande fakta står emellertid
forskningen uppenbarligen inför sina största och mest kräfvande
uppgifter, som dock därmed icke få anses olösliga. Men utrymmet
förbjuder ett närmare fördjupande häruti.

Förbättrade sorters fixa karaktär kan emellertid, äfven om
den är oberoende af yttre faktorer, till en viss grad störas på
annat sätt, genom inblandningar, oändamålsenliga naturliga
korsningar och upprepade s. k. förlustmutationer, hvilka efterhand
kunna medföra en viss degeneration, urartning. Praktiskt taget,
med hänsyn till växtförädlingens ekonomiska betydelse, spelar
dock denna sak i allmänhet ej någon större roll. Bortsedt
därifrån, att en dylik urartning som regel torde behöfva lång tid
för att bli af någon egentlig betydelse och att den drabbar den
ena sorten såväl som den andra, äldre sorter såväl som nyare,
så kunna sorterna vid behof regenereras. Den förbättring, sorten
innebär, kan fasthållas, och det framsteg, som den utgör vid
jämförelse med andra sorter, står kvar, oberördt af den
eventuella urartningen.

Ur ekonomisk synpunkt är den säkra ärftligheten hos
sortskillnaderna och bibehållandet af en gång gjorda framsteg,
oberoende af yttre faktorer, af den allra största betydelse, såsom
lätt inses. För hvarje framsteg i form af en ny, med säkerhet
bättre sort får landets odlingsmaterial ett tillskott i värde, som
sedan ej försvinner.
En höjning af hafrens afkastning med blott
5 % genom bättre sorter ökar den svenska hafreskördens
årliga värde med 6,7 mill. kronor.[1] Men då denna ökning dels
i det närmaste är ren nettovinst och kräfver relativt små
omkostnader för att åstadkommas, dels blir permanent, motsvarar
den ju uppenbarligen ett rent kapitalförvärf för landet af mer
än 100 mill. kr. Ur denna synpunkt få alla på motsvarande
sätt åstadkomna permanenta förbättringar på växtförädlingens
område ses.

Först den som gjort denna sak klar för sig, förstår till fullo


[1] Den svenska hafreskördens årliga värde var senaste femårsperiod (1910—1914) i genomsnitt 134 mill. kronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free