- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
222

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kritiserande dumaherrarna, som å sin sida hade i åratal våldsamt
grälat inbördes under växlande partietiketter, gaddade ihop sig
till ett imponerande »block» efter senaste modet från Paris.
Inom regeringen började rådvill rädsla gripa omkring sig.
Ministrar utnämndes och afskickades i alltmer brådstörtad fart, och
deras osämja växte i samma grad som »blockets» själfförtröstan.

Ungefär så mycket kan »fastnaglas» såsom tämligen sannolikt.
Hvad är det värdt att tala om kejsaren och hans gemål,
Rasputin och Iliodor, storfurstliga lönnmord och lömska
»provokationer», separatfredsintriger och motdrag af ententemakternas
delegerade eller den brittiske ambassadören? Skvallret har mindre
betydelse genom sin måhända framdeles intygade sanningshalt
än såsom smittande symptomkomplex af uppjagade lidelser och
fantasier. Men nog vore det ej besynnerligt, om krigets tvära
afslutning skulle ha tett sig å ena sidan som räddningen ur ett
hardt när förtvifladt läge, å den andra som öfverkorsandet af
en ännu ej diskonterad spelskuldsväxel.

Medan den outlösta spänningen växte mellan »sfärerna» och
duman, som tillsammans föreställde den alltmer urhålkade
statsmakten under själfhärskardömets förbleknande flagg, har det
omöjligen kunnat undgås, att folksvälten skridit oafbrutet framåt
och inom allt vidare kretsar, ej minst de militära, undanträngt
skräcken för allt slags öfverordnadt tvång.

Endast så kan det förklaras, att ett tumult af hungrande
arbetare ledt till seger öfver den hastigt sammanrafsade
polismakten genom kosackernas affall, som dragit hela
hufvudstadsgarnisonen med sig. Det mest kännetecknande för denna
revolution består däri, att den återväckta kosackiska friheten så
plötsligt visat sig ha genomsyrat den hatade »tyska militarismens»
påtvungna reglementen och förvandlat själfhärskardömets
trupper till sorlande, officersmördande och befälsväljande horder.
Tsaren har äfven denna gång, som ju ej är den första i
Rysslands historia, dukat under för kosacken, hans antipod och
jämlike i obehärskadt godtycke. Det gör ingenting till saken, att
den förre så länge varit utklädd till »imperator» efter främmande
snitt, medan den senare burit hans likaledes inlånade uniform.

Hvad vi nu bevittna utgör såtillvida den storryska
nationalismens följdriktiga fullbordan, en förnyad återgång till den
sannskyldiga »breda ryska naturen».

        * * *


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free