Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Sveriges historia i tysk framställning. Af Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öOö
LITTERATUR
omfång, 178 sidor — mycket innehållsrik. Misstag kunna naturligtvis
i ett arbete af denna art ej undvikas. Likaledes vore det orimligt
att begära, att förf. på alla punkter skulle hafva dragit nytta af den
allra nyaste forskningens resultat och trängt in i dennas tankegång,
där den divergerar från ett äldre skedes Man får öfver hufvud taget
ofta det intrycket, att hans bekantskap med svenska förhållanden
måtte ha varit något intimare för tio, tjugo år sedan än nu. Med
dessa små reservationer kan arbetet utan tvekan rekommenderas åt
den publik, för hvilken det närmast är afsedt. Den tyske läsare,
som vill stifta bekantskap med vår historia, finner i Arnheims bok
en pålitlig handledning. Han får dessutom till skänks en god del af
den svenska vetenskapens syn på sitt lands historia och dess
allmänna värdesättning af densamma — det kan den svenske läsaren
bäst intyga, som ofta nog frestas att glömma, att det är en främling
som talar.
För svenska läsare innebär emellertid detta förhållande gifvetvis, att
boken icke ger allt hvad man möjligen af en utlänning kunnat vänta i
fråga om synpunkternas frigjordhet och originalitet. Det röjer sig bland
annat i hans starkt utpräglade partiståndpunkt. Det röjer sig också i en
omständighet, som bäst klargöres genom ett par belysande exempel.
Högadelns »yppiga och slösaktiga lefnadssätt» vid 1600-talets midt är oss
en välbekant sak; likaså »den franska smakens herravälde» under
1700-talet. Det kan vara tvifvel underkastadt, i hvad mån dessa företeelser
utgöra något för Sverige särskildt utmärkande, men man förvånas
ändå ej, om en svensk skildrar dem för svenskar utan direkt hänsyn
till utländska förhållanden. Man reagerar knappast ens, om en svensk
författare — allra helst i en populär framställning — ägnar några
beklagande ord åt det riksfördärfliga bruket »att gifva sina barn
hertigdömen» utan att på samma gång klargöra de allmänna
åskådningssätt och sedvänjor, som göra Folkungarnas och Gustaf Vasas politik
begriplig och naturlig. Då Arnheim behandlar dylika företeelser
ungefär på det sätt, som vi känna igen från svensk
historieframställning, eggas man däremot ovillkorligen till motsägelse. Ty af den,
hvars närmaste syfte är att för utländska läsare framställa egenarten
i vår historia, väntar man en annan måttstock och svar just på
frågan: hur ter sig det eller det i belysning af samtida förhållanden i
andra länder, hur tar sig vår historia ut, då den betraktas ur
europeisk synvinkel? För den utländske läsaren kan ett svar, som i
hufvudsak blott återger våra egna invanda synpunkter, i betraktande
häraf lätt blifva direkt vilseledande. Det bör emellertid framhållas,
att denna reflexion, som man understundom har anledning att göra,
ingalunda enbart riktar sig mot den tyske författaren, utan också —
och i främsta rummet — innefattar en påminnelse till oss själfva
om vådan af att vid behandlingen af vår historia tillämpa andra
betraktelsesätt än sådana, som äga universell, ej blott nationalhistorisk
giltighet, eller med andra ord betraktelsesätt, som så att säga förlora
i tillämplighet genom att uttalas af en främling.
I hvad mån vårt lands historia kan påräkna intresse hos en tysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
