Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 5. 3. 1918 - Statsuppgifterna och deras bärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af åtskilligt större omfattning än den som rådde vid krigsutbrottet;
och likväl hade staten redan under årtiondena före kriget nästan
oafbrutet vidgat området för sitt ingripande.
Det blir därför en fråga af vital betydelse för utvecklingen, i hvad
mån staten också förfogar öfver organ, som äro vuxna dylika
uppgifter. Därvid har man till en början att minnas, hur olika de nya
uppgifterna äro dem som under större delen af 1800-talet ålegat
statsförvaltningen. På den tiden hade ämbetsmännen i första rummet att
tillämpa gällande lag; och äfven om själfständigt omdöme alltid har
behöfts hos en god ämbetsman, var området för dess användning då ganska
begränsadt. Nu är allt detta förvandladt. När staten dagligen ingriper
i hvarje människas mest individuella tillvaro, när den gör stora affärer
inom och utom landet liksom när den uppträder bestraffande gentemot
människors rent moraliska defekter, är den ej tjänt med verktyg, som
aldrig så samvetsgrant tillämpa aldrig så väl uppgjorda lagar eller
instruktioner. Då fordras snabb och säker iakttagelseförmåga,
pedagogiska gåfvor, rådsnarhet, djärfhet och villighet att ta risker till
förmån för det goda resultatet, utan hänsyn till hvad som är
uttryckligen ålagdt i de formella föreskrifterna.
Allt detta är egenskaper, som af naturliga skäl främst stå till
finnandes inom näringslifvet och de fria yrkena; och staten har alltså,
om den tillnärmelsevis skall kunna fylla sina väldiga nya uppgifter,
att på fullt allvar uppta konkurrensen om lämpliga krafter med de
mest eftersökta verksamhetsområden. Förmår staten detta under
nuvarande förhållanden? Det är så långt ifrån fallet, att staten aldrig i
samma grad som nu varit ur stånd till jämbördig täflan med den
fria verksamheten, därför att de förmåner denna bjuder stiga lika
starkt som de af staten erbjudna sjunka i värde. Följden har alltså
blifvit den, att förvaltningen, långt ifrån att i sin rekrytering äga
förutsättningar för sina ökade och försvårade uppgifter, ej ens förmår
hålla sin stab uppe på samma nivå som då uppgifterna voro långt
mindre i alla riktningar. Parallellt med den oafbrutna utvidgningen
af statsuppgifterna har gått en lika oafbruten inskränkning i statens
förmåga att erhålla och bevara kvalificerade krafter — det år den
lika paradoxala som betänkliga utvecklingen.
Närmare betraktadt ter sig läget ungefär på följande sätt.
Statsämbetena ha ännu kvar något (ehuru långt ifrån allt) af den nimbus,
som förut omgifvit dem, och ha därför ej förlorat all lockelse för
unga ärelystnader; men ämbetena kunna allt mindre tillgodose de
fordringar den mognade mannen af genomsnittstyp ställer på lifvet.
De bli därför i dagligen högre grad helt enkelt genomgångsposter,
korta etapper på vägen mot andra uppgifter; de skaffa vederbörande
den sociala ställning och titel, som bilda steget öfver till de befattningar i
privat tjänst eller affärsverksamhet, där man kan stanna och finna
sig tillfredsställd. Så inträffar det i ständigt ökad grad, att
justitieråd och generaldirektörer, öfverdirektörer och statssekreterare, generaler
och kommendörer, byråchefer och deras vederlikar, för att icke tala
om hela skaran af lägre befattningshafvare, med lätt hjärta lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
