Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Dikter från världskriget. Af O. Wieselgren - Valdemar Rørdam: Digte fra Verdenskrigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 507
fäkta och inga känslostämningar. Man vet på förhand tämligen väl
— eller man tror sig åtminstone veta — hvilka inbördes känslor
som besjäla de stridande maktgrupperna, och man anser sig a priori
berättigad att däraf draga den slutsatsen, att dessa känslor
knappast ägna sig för poetisk form. Men i detta hänseende dömer
genomsnittsläsaren ganska orätt. Ty ingen, som på allvar har sökt
sätta sig in i saken, kan undgå att märka, att i allt det hat som
för närvarande söndersliter världen, trots allt dock döljer sig en
rik fond af idealitet; enhvar af de stridande — och detta gäller icke
minst om jättekampens senast tillkomna part, amerikanerna — är
för visso öfvertygad om att det mål, för hvilket han offrar sitt lif
och sin lycka, mer än något annat är ägnadt att skänka
mänskligheten en tryggad framtid. Man dömer allt för ofta endast efter de
ledande statsmännens och de i de speciella politiska intressenas tjänst
verkande pressagenternas uttalanden; kommer man längre ned på
djupet, lyssnar man till de röster, som tala ej från parlamentstribunerna
och folkmötenas plattformer utan från de leriga skyttegrafvarna, de
sönderskjutna städerna, de af sårade och döende fyllda sjukhusen,
då hör man ett annat språk. Tydligast kan man uppfatta detta i det
gripande slutkapitlet i Henri Barbusse’s mästerverk Elden, där de
uttröttade soldaterna i skyttegrafvens bottenlösa gyttja diskutera krigets
ändamål och till slut trots allt sitt gränslösa elände stanna vid det
resultatet, att kriget dock varit till gagn, om det har till följd att
likartade konflikter för framtiden förhindras och mänsklighetens
utveckling under kommande generationer sålunda betryggas. Likartade
tankar, präglade af storslagen själfuppoffring, ödmjuk känsla af egen
ringhet och obegränsad hängifvenhet för det egna fäderneslandet,
möter man ofta i de soldatbref, som i de olika länderna framlagts
för offentligheten. Det är från dessa kretsar och ej från de
storordiga yrkespolitikerna och krigshetsarna som krigslyriken leder sitt
ursprung; och den diktning, som bottnar i stämningar sådana som
de ofvan omtalade, innehåller mycket som säkerligen kommer att länge
öfverlef va världskriget.
Den som önskar få ett intryck af det värdefullastes om denna
diktning äger kan icke få en bättre öfversikt än den som bjudes i
Valdemar Rordams i våras utkomna antologi Digte f ra Verdenskrigen
(Köpenhamn, H. Aschehoug & Co.) Både genom sin poetiska
begåfning — han är själf som bekant en af de förnämsta lyriska diktare
som våra dagars danska litteratur har att uppvisa — och genom
sitt fina litterära omdöme äger R0rdam större förutsättningar än de flesta
för att kunna åstadkomma en representativ samling af krigslyrikens
bästa produkter. Att arbetet varit förenadt med otaliga svårigheter
är lätt att förstå, och i sitt företal har R0rdam också antydt detta;
särskildt klagar han öfver att de oregelbundna bokhandelsförhållandena
hindrat honom att anskaffa en del af de böcker, som han önskat
lära känna. Detta är gifvetvis förklaringen till att man i hans
samling saknar åtskilliga namn, särskildt engelska, som eljest utan tvifvel
bort vara representerade, exempelvis John Oxenham med sin dikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
