Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska tidningspressen. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 IVAR ANDERSON
mar sig den amerikanska tidningstypen, produkten på detta
område av »biggest-in-the-\vorld»-strävandet. Så länge denna
utveckling förnämligast är ett resultat av de goda konjunkturerna
på annonsmarknaden och en högt utvecklad reklamteknik,
finnes ju föga att invända däremot ur praktisk synpunkt. Men
när det växande sidantalet i tidningarna alltmera framstår som
utslag av en felaktig uppfattning av dagspressens uppgift och
en därav alstrad benägenhet att i konkurrensen lägga mera vikt
vid kvantiteten än vid kvaliteten av det dagliga textmaterialet
— då har man nog goda skäl att ifrågasätta, om den dagliga
nyhetsbringarens imponerande innehållsrikedom och
mångsidighet ändå är ett säkert vittnesbörd om att den svenska pressens
utveckling går i rätt riktning.
Hur som helst — säkert är att krigsåren påskyndat
utvecklingen. I viss grad är detta fullt naturligt; nyhetsmaterialet
har ju ökats oerhört, och allmänhetens läslust har också
utvecklats. Forceringen av arbetet, jäktet på redaktionerna vid
det omfattande nyhetsmaterialets behandling har icke medgivit
den koncentration, som ur både tidningens och läsekretsens
synpunkt varit önskvärd. En stor skuld ligger hos
telegrambyråerna, som alltför okritiskt öst över tidningarna en flod av
utlandsmeddelanden, i vilken redaktionerna haft svårt att få
fråm det väsentliga. För att nu icke nämna de olika
»propagandabyråernas» slösande ehuru något besvärliga välvilja att
förse pressen med tendensmeddelanden! Allmänheten, som först
slukade allt, tröttnade snart på »kriget» i tidningsspalterna och
nöjde sig med att läsa rubrikerna. Konsten att göra rubriker
blev alltså i de flesta fall »krigsredaktörens» eller
»nattredaktörens» största uppgift, som också onekligen gav rika tillfällen
att utveckla de journalistiska egenskaper, vilka numera
värdesättas högst; fyndigheten, snabbheten samt sinnet för de
typografiska detaljerna. — I fråga om det inrikes textmaterialet
kunde redan före kriget konstateras en påfallande oförmåga hos
de stora tidningarna att skilja på stort och smått, väsentligt
och oväsentligt, och en därav framkallad tendens att utsträcka
dagspressens intressesfär över allt flera områden och detaljer.
Under krigsåren ha tillkommit en massa
kommissionsmeddelanden och »kristidsnyheter», vilka onekligen i många fall fyllt
en viktig uppgift. Följden har emellertid blivit, att de redan
förut stora tidningarna svällt ut till väldiga drakar, vilka all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
