Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Socialism och bolsjevism. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 GÖSTA BAGGE
finnes intet tvivel, men de konkreta medlen att nå målet voro oss obekanta,
och vi kunde alls icke känna till dem. Endast de millioners kollektiva
erfarenhet, vilka vi släppt fram till styrelsen, kan lösa de problem som förestå
oss. (Lenin i sitt tal inför rådskongresseii den 15 (28) maj 1918.)
De första stegen på den kommunistiska banan
förorsakade ringa bekymmer. »Arbetarkontrollen» i form av
upplösning av all disciplin och ordning på verkstäderna samt
genomdrivande av orimliga lönekrav hade redan införts i
stor skala, innan bolsjevikerna utfärdade sina dekret, och
jordens övergång från de gamla ägarna till det »arbetande
folket» pågick likaledes med liv och lust redan före
oktoberrevolutionen. Att låta massorna få beslutanderätten i dessa
frågor mötte inga svårigheter. Kvistiga spörsmål avgjordes
helt enkelt enligt urgammal sed med nävrätt.
Bolsjevikernas första handlingsprogram passade
beundransvärt väl in i den atmosfär av demoralisation och anarki, som
synes särskilt tilltala det ryska nationallynnet. Den
kommunistiska federalismen urartade emellertid mycket snart till en
ny slags feodalism, där varje yrkesorganisation, varje
samhällsgrupp låg i strid med samhället i övrigt. Bolsjevismen
motsvarar på detta stadium förträffligt den historiska
utvecklingen av de ryska förhållandena, och om också kärnan i
det system, som de styrande sträva mot såsom målet, är av
främmande ursprung, så är regimen i djupaste harmoni med
rysk tradition och ryskt lynne. De kommunistiska teorierna
intressera säkerligen mycket litet den ryske arbetaren och
den ryske bonden; vad han trivs med, är de möjligheter till
självsvåld, som samhällsupplösningen,, vilken följt i den falska
ideologiens spår, skänker honom.
Men den ryska socialismen har också stött på det hinder,
som varje socialism, den må genomföras under mer eller
mindre lyckliga auspicier, alltid kommer att möta, nämligen
nedgången i produktivitet hos näringslivet och omöjligheten
att hålla nutidens folkmassor uppe på den levnadsstandard,
som det förkättrade privatkapitalistiska produktionssättet med
alla dess brister dock kunnat åstadkomma. Katastrofen kan
i världskrigets Ryssland bli svårare än annorstädes, men
problemet är i grunden detsamma för alla länder. Mot de yttre
fienderna ha bolsjevikerna, såsom i en följande artikel i detta
häfte visas, lyckats uppbygga en åtminstone för ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
