Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN OCH DET ANDLIGA NUTIDSLÄGET 501
konpner att tänka på biskop Lindströms berömda ord orn, hur
det riktigt lyser av mörka Småland». Också biskop Eklund
har (sid. 69) ett gott ord gent emot det myckna talet om den
alltför stora pieteten mot det och de »gamla». »Det är här», säger
han, »icke blott fråga orn ’hänsyn till de svaga’. Det är ofta ett
enkelt uttryck för att den mera historiskt tänkande och mera
kulturellt påverkade i själva verket ej sällan känner sig som den
religiöst underlägsne.» Det bör tilläggas, att det sannerligen långt
ifrån är avgjort, om han inte också är den kulturellt underlägsne.
Religion, det får man lov att lära sig, är också kultur,
hjärte-kultur. Söker man t. ex. göra sig en konkret bild av herr
Larssons »enfaldiga» och hans »upplysta själar», kan man svårligen
undgå det intrycket, att de förra högst sannolikt även kulturellt
äro de överlägsna — ungefär som en gammal bondgård är
överlägsen en villa i ett modernt stationssamhälle. I varje fall får för
kyrkan intet tvivel därom bestå, att ej blott dess religiösa utan
också dess kulturella huvudgärning ligger i skapandet av enkla
kristna hjärtemänniskor. De äro och förbliva i alla fall folkets salt.
Nu kunde man ju säga, att det sist sagda blott drabbar
enskilda bidragsgivare, icke boken i dess helhet. Det skulle jag
kanske också kunna medgiva, om jag ej alltjämt hade det nyss
citerade första företalet uppslaget framför mig. När jag här
låser om den djupgående reformation, som kräves, om kyrkan
^skall kunna i denna tid tjäna sann kristendom», och sedan
finner, att de enda reformkrav, som i detta sammanhang nämnas,
gälla visserligen mycket viktiga, men dock i förhållande till det
innersta religiösa periferiska ting — då frågar jag mig åter och
åter, om jag verkligen läst rätt. Är det verkligen dens mening;
som här fört pennan, att, såsom dock orden säga, kyrkan för
närvarande, innan denna reformation kommit till stånd, är
oförmögen att överhuvud tjäna sann kristendom? Menar han
verkligen, att det trofasta dagliga arbetet i förkunnelse och
själavård, genom vilket, såsom också han säkerligen vet, varje dag
betryckta själar föras till rö och bundna människoviljor frigöras
— att det intet har att betyda? Menar han verkligen, att något
annat ens kan jämföras med detta, när det gäller att »tjäna sann
kristendom»? Jag är fullt övertygad om att han ej menar något
av. allt detta. Men hur har han då kommit att uttrycka sig så?
som om han menade det? Tydligen helt enkelt därför att hela
bokens »inställning» från början är skev. Det är som om en präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
