Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den svenska järnhanteringens uppkomst och utveckling. Av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
martinjärnet nu kunnat intränga på alla de områden, där
välljärnet eller bessemermetallen förut voro så gott som de enda
tänkbara.
Liksom vid bessemermetoden skiljer man mellan sur och basisk
produkt. Den senare ger genom användande av fosforhaltigare
och således mindre dyrbart tackjärn och skrot samt kortare
»chargetider» — 7 à 8 timmar mot 10 à 12 — ett billigare järn,
huvudsakligen använt till plåt, byggnadsjärn och enklare
smidesjärn.
För närvarande tillverkas martinjärn i c:a 85 ugnar fördelade
på omkr. 35 järn- och manufakturverk. Produktionen utgjorde
år 1917 närmare 500,000 ton eller c:a 85 % av hela vår
tillverkning av järn och stål.
Redan på slutet av 1700-talet ha vi vid Ersta utanför
Stockholm sannolikt haft ett degelstålverk efter engelskt mönster. Men
sedan dröjde det ända till år 1860, innan man började göra
degelstål i större skala. Först vid Wikmanshyttan i Dalarna enligt
Uchatius metod — man smälter i deglar en blandning av
granulerat tackjärn, järnmalm och kolpulver, då ett utmärkt stål
erhålles —, sedermera vid Österby, Söderfors och Fagersta, där
såsom i utlandet endast en nedsmältning av förut färskat järn
äger rum. Genom att tillsätta »chargen» lämpliga
legeringsämnen såsom mangan, krom, wolfram, vanadin etc. erhållas
specialstål och s. k. självhärdande verktygsstål.
Det på det ena eller det andra sättet erhållna flytande götjärnet
användes antingen för tillverkning av göt eller till gjutning av
stålgjutgods, maskindelar eller andra nyttiga föremål av smidbart
järn och stål i torkade sandformar (»flaskor») direkt gjutna till
önskad storlek och form.
Bofors, Domnarvet, Kohlswa, Smedjebacken, Surahammar och
Söderfors äro våra största stålgjuterier.
Göten får man genom att tappa det smälta järnet i
parallellipipediska »kokiller» av tackjärn. De underkastas en vällning i
särskilda ugnar, vällugnar, samt utsmidas under hammare eller
pressar — grövre arbeten såsom stora axlar o. d. — eller också
nedvalsas i valsverk till »ämnen», profiljärn, räls, plåt, tråd,
rör m. m.
Vid varmvalsningen får »hetan» gång på gång passera mellan
tvenne roterande på lämpligt sätt formade tackjärns- eller
stålvalsar, till dess den erhåller önskad sektion (»kaliber»). Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
