Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Lordkansleren om krigets förhistoria - Den indiska reformbillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 69
med denna hemlighetsfullhet ursäktades av de ansvariga långt efteråt,
när de sålunda åstadkomna diplomatiska formlerna fört England in i
kriget. Och utan att lord Loreburn framhäver det, avtecknar sig liksom
av sig självt mot bakgrunden av händelsesammanhanget det mest
fundamentala av alla krigsutbrottsdagarnas fakta — det nämligen, att
England icke ville binda sig genom att proklamera en kränkning av Belgiens
neutralitet som en oundviklig krigsorsak.
Dock har ju allt det som sedan dess förkunnats om krigets uppkomst
och om ententens politik helt och hållet baserats på tesen att striden
gällde tillbakaslåendet av ett angrepp mot Belgiens garanterade
neutrali-tet,vilken i detta fall innebure själva folkrättens existens. Framför allt
har ju Englands ingripande motiverats på så sätt inför den engelska
publiken. Men så litet betydde denna livssak för den engelska
politiken, innan olyckan var skedd, att det enkla ordet aldrig uttalades,
förrän det behöfdes för att motivera Englands anslutning till den
ryskfranska politiken. Belgiens neutralitet blev först okränkbar sedan den
kränkts. Denna .sanning framstår med sin fulla innebörd för läsaren
av lord Loreburns bok, och redan härigenom är denna vorden ett av
de mest upplysande vittnesbörden om krigets förhistoria. Med den
som måttstock mätes lätt värdet av åtskilligt av vad motsidan anfört
i det mål, där anklagare, jury och domare äro samma personer, och där
neutrala tvivelsmål om .saken är rätt utredd betraktas som straffbar
och straffvärd sidvördnad mot domstolen.
Med ovanlig hast slutförde engelska parlamentet kort
före jul behandlingen av den indiska reformbillen.
Utan större debatter godkändes i både över- och underhus det av ett
gemensamt parlamentsutskott noggrant genomarbetade reformförslag,
som bär namn av sina båda upphovsmän, statssekreteraren för Indien
Samuel Montagu och vicekonungen över detta land lord Chelmsford.
Därmed är första steget taget på vägen till den självstyrelse, som länge
utgjort ett mål för den bildade delen av Indiens befolkning. Därmed
är också det löfte infriat, som genom Montagu gavs av den engelska
regeringen den 20 augusti 1917.
Reformen, sådan den nu föreligger, innebär ingen definitiv lösning
på problemet. Indien har icke fått home rule. Det har endast fått
tillfälle att huvudsakligast på den provinsiella förvaltningens område
försöksvis påbörja en självstyrelse, som efter gynnsamma erfarenheter
om 10 år kan utvecklas. De provinslegislaturer som finnas skola
utbyggas och ges en mera representativ karaktär. Valmanskårerna skola
organiseras. En rätt\isare fördelning av representanter för stad och
land skall åvägabringas. De förtryckta klasserna skola bli starkare
företrädda, i nödfall genom av regeringen företagen fyllnadsnominering
av ett antal mandatärer för dem. Icke-brahminerna i Madras skola
tillförsäkras representation ef ter föregångna underhandlingar med brahminerna,
och mahratterna i Bombay skola tillerkännas liknande förmåner. För
kvinnor stadgas icke rösträtt, då en sådan anses kräva särskilt hänsynstagande
till den indiska befolkningens egen önskan. Bland legislaturernas valda
Den indiska
reformbillen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
