Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Konservativ demokrati. Av Birger Lövgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av dess samhällssolidariska principer. I arbetet som sådant ser
den en samhällelig funktion och plikt. Varje yrke är ur statlig
synpunkt lika nödvändigt och följaktligen lika värdefullt. Ett
väl förrättat hederligt arbete, det må vara vilket som helst, ger
sin utövare anspråk på lika heder. Den ene är lika god som
den andre. Vedhuggaren är som samhällsmedlem jämnställd med
justitierådet och kan som människa vara överlägsen. Somliga
yrken fordra särskilda kvalifikationer och utbildning och skänka
därför större inkomster, men detta är en sak för sig. Att tala
om samhällssolidaritet är lönlöst, om vissa klasser tycka sig för
mer än andra och behandla dessa vare sig med stötande översitteri
eller beskyddande nedlåtenhet — det kan vara fråga om vilket
som retar mest.
Denna konservatism möter tidens nya rörelser på deras egen
mark. Dock inbillar den sig icke att kunna grundlägga något
tillstånd av allmänt broderskap. Den mänskliga naturen är dess
värre icke sådan. Den rena idealiteten är det som bekant blott
mycket få, som äro mäktiga. Konservatismen gör därför icke
heller anspråk på denna rena idealitet, men den vill vara ideell,
så långt detta nu är möjligt, den vill vara så vitt möjligt fri från
intresseegoism av det ena eller andra slaget.
Den kan sålunda visserligen icke vara blind för att
förvärvsbegäret är en av de mäktigaste drivkrafterna i det mänskliga livet.
Att avskaffa den enskilda äganderätten anser den därför som en
orimlighet, som stridande mot människans natur, mot livets eget
väsen. Bisamhället kan icke vara idealet för ett folk statt i starkaste,
livskraftigaste framåtskridande. Men väl vill den även på egendomen
anlägga sin samhälleliga måttstock. Även egendomens innehavande
är att anse som en samhällelig funktion, en statlig förläning.
Missbruk eller hänsynslöst utnyttjande i egoistiskt intresse kan sålunda
icke tolereras. Obetingad, under alla förhållanden gällande
äganderätt kan icke erkännas. Egendoms innehavande måste fattas
snarare som en tryggad besittningsrätt än som absolut äganderätt.
Den som så tänker befinner sig i fullaste överensstämmelse med
de bästa traditioner från vårt folks glansdagar under Vasarnas och
de pfalziska konungarnas spira. Den absoluta äganderätten är
en sen företeelse i historien: den är en skapelse av upplysningen:
i Sverige bragtes den till heders först under Frihetstiden.
Här finna vi en punkt, där högerprogrammet är dunkelt och
mångtydigt. Ovan angivna mening kan ligga däri. »Den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
