Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Demokratien i vår högre skolbildning. Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATIEN OCH VAR HÖGRE SKOLBILDNING 215
underligt, om ungdomen, som s. a. s. skall i ett tag springa över årtusenden
av människosläktets och människotankens naturliga utveckling, blir trött och
nervös och håglös långt före sin studentexamen. Kommer så därtill, att »det
personliga», »det mänskliga» över huvud, som dock ligger människan närmast,
det skall relativt bort för att ersättas med »naturen» — den ’i inre rikedom
relativt fattiga och intresselösa naturen. Så kommer framtidens skola med
säkerhet att bli tråkigare än vi tyckte, att vår skola var.
Jag tror, att vi spådde ganska rätt.
Beträffande det moderna starkt empiriska skolstudiets verkan på de
ungas uppfattning talar undertecknad icke alldeles utan egen erfarenhet. Sådan
gjordes under några års arbete i realläroverk. Där var det naturligtvis intet
överflöd på »spekulation . Och än mindre på »humanism». Där var nog
arbetet anlagt på att få lära känna »materia och kraft». Det var rätt egendomligt
att söka få reda på, huru dessa »realistiskt» skolade ynglingar tänkte sig
själsliv. Om de över huvud tänkte sig ett sådant, torde föreställningen närmast
hava varit något å la elektricitet. Och de psykologiska elementena måste man
i viss mån söka få fram för medvetandet via — den franska grammatiken.
Där är det visst så, att vissa verbs konstruktion har en känning av, när det
blir fråga om känslo- och viljeyttringar. Det är väl ändå knappt den
naturliga pedagogiska vägen. En viss känsla av huru predestinerade lärjungarne
voro för materialism, kunde inte undgås. Och vad »spekulationen» beträffar
— den blev väl för de flesta en affärsspekulation.
En annan del av kritiken rörde ämnesträngseln och
sammankopplingen av läroverkets hälfter, realskola och gymnasium.
Man må icke tro, att naturvetenskapsmännen skola låta resonnera med sig.
De bliva lätt alltför vissa på, att naturvetenskap är det för alla absolut
nödvändiga och enda väsentliga bildningsmedlet. Den som representerar geografi
skall djupt beklaga och hela kommittéer med honom — varje timme, som
undandrages denna vetenskap. Och så hela vägen igenom, såsom nog troligen
kommitterade erfarit. Om också liberaliteten — en sak, som väsentligen blott
iinjis i form av glosor i de liberalas språk; en gammal iakttagelse, såsom
synes ! — gör sig gällande, så har dock till sist en »dura necessitas» börjat
att tvinga fram den ordningen, att man låter somliga ynglingar slippa
somliga »timmar». Om också årslånga arbeten med förslag till timplaner lätt
bibringa tanken, att timmarne äro skolans viktigaste elementer — den tanken
skall väl ändå till sist fram, att timmarne äro till för människornas skull och
icke människorna för timmarnes skull.
Men »den avrundade bildningen?» — Till det mera trevliga i
läroverkskommitténs betänkande hör rektor Anderssons friska ord om denna
avrundning. Den kommer, som bekant, fram i talet om sjätte klassen. I hela frågan
om realskolan och gymnasium är striden om den särskilda avslutningsklassen
i det hela en onekligen rolig episod. Vid slutet av femte året skall den stam,
som kommittén planterar, klyva sig. Och när fråga är om gymnasiets intressen,
då reser sig stammen rak och fri för att bilda krona. Men när fråga är om
realskolan och dess avslutning, då blir gymnasiet mera en från sidan utskju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
