Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Danmarks kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 287
de livligaste optimisterna; det innebar ett nederlag för danska
förväntningar inom de vidaste kretsar. Där stodo 48,000 t3^ska röster
mot 13,000 danska. I Flensburg mönstrade tyskheten 18,000 röster,
danskheten 7,500. Socknar, som man räknat med som tämligen säkra,
visade stora tyska majoriteter. I hela andra zonen var det endast
en liten kommun på en av de frisiska öarna vid Nordsjökusten,
som mötte med danskt flertal. Besvikelsen verkade i första
ögonblicket bedövande. Väl hade man varit förberedd på den tyska
övermakten, men man hade ej väntat att den skulle framträda med
sådan styrka och kompakthet. En dansk procentsiffra på 35—40 %
hade ansetts tillfredsställande med hänsyn till mängden av tillfälliga
utsocknes röster. Fredstraktatens direktiv för den internationella
omröstningskommissionen uteslöt icke helt, att andra hänsyn än de
numerära kunde tagas i betraktande vid avgörandet; traktaten talade
också orn geografiska och ekonomiska faktorer, och även inom
regeringspartierna torde man ha varit beredd att acceptera ett relativt
starkt utslag för danskheten som motiv för ett kommissionsbeslut
till Danmarks förmån, låt vara att detta utslag ej skulle nå upp till
50 %. Nu tedde sig resultatet så positivt tyskpräglat, att man på
dessa håll omedelbart gav upp spelet och pekade på att den
omstridda Clausenska linjen med glans bestått provet.
Men ropet »Flensborg hjem!» upphörde icke. Tanken på att
lägga staden inom Danmarks gräns sköts visserligen i bakgrunden
för att ersättas av tanken på en internationalisering av området.
Även mot denna lösning inlades från regeringshåll protester; såväl
inrikesministern Ove Röde som ministern för Sönderjylland
Hanssen-Nörremölle förklarade denna utväg oantaglig. Nu bröt
oppositionsstormen lös. Den på så många håll hart när outhärdliga utsikten,
att den Zahleska ministären, med rätt eller orätt beskylld för
ovärdig Ijumhet i allt som rörde Sönderjylland, skulle bli »Genforeningens
Ministerium», denna utsikt rågade måttet. Och härmed sammanflöto
förvisso motiv också av inrikespolitisk art. Hr Zahles regering hade
sedan 1918 års val icke haft någon stark ställning; dess flertal i
folketinget uppgick blott till ett par röster.
Den 27 mars, omedelbart efter det riksdagen tagit sig påskferier,
utfärdade den samlade oppositionen, de konservativa och den moderata
vänstern, förstärkt med tvenne överlöpare från det
radikal-socialistiska blocket, en direkt stridsförklaring mot hr Zahle, vilkens
befogenhet att företräda landet i den sönderjylländska frågan klart
underkändes. Av folketingets 140 ledamöter hade sålunda 70 tagit parti
mot regeringen. Dessa 70 krävde nu omedelbar upplösning av
folketinget och nya val för utrönande av den verkliga folkstämningen. I
denna fordran förenade sig utom parlamentet ett antal framskjutna
radikaler. Hr Zahles ställning var parlamentariskt sett nästan ohållbar.
Motiven för oppositionens plötsliga aktion må främst sökas i
Flens-burgfrågan och i övertygelsen, att den sittande regeringen försumpade
en god dansk lösning av denna. Den livaktiga Flensburggruppen,
männen kring »Flensborg Avis», ha veterligen haft ej så litet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
