Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Riksdagsbesluten i värnpliktsfrågorna - Rekognitionsskogarna och skogspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 363
angående ordnandet av värnpliktstidens längd och förläggning för
1920 års klass torde vara i så gott minne, att ett ytterligare upprepande
därav här ej är behövligt. Det må blott påminnas om försvarsministerns
underbjudande av det förslag, vid vilket Försvarsrevisionen stannat,
samt om hans >av hänsyn till rättvisa och rimlighet» dikterade
framställning angående nedsättning av studenternas tjänstgöringstid, en
åtgärd vilkens genomförande måste resultera i, att värdet av deras
utbildning till befäl blir i hög grad tvivelaktigt.
Till sist må ännu en gång framdragas det brottstycke ur
Försvarsrevisionens betänkande, där denna framlägger sin uppfattning av det
politiska världsläget. För var och en, som icke helt tillslutit blicken
för händelserna bortom de egna knutarna, måste revisionens
vittnesbörd, »att de efter världskrigets avslutande inträdda utrikespolitiska
förhållandena icke synas vara av beskaffenhet att påkalla
upprätthållande av någon högre grad av krigsberedskap och att följaktligen
ur denna synpunkt hinder icke bör möta att vidtaga de
inskränkningar i de värnpliktigas övningstid, som med hänsyn till andra
omständigheter kunna vara av behovet påkallade», framstå såsom ett
utslag av den mest bedrövliga kortsynthet och fanatism.
Sedan Åbokommittén år 1916 offentligjorde
docenten C. W. U. Kuylenstiernas
undersökning Om rekognitionsskogar och under bruk skatteköpta
hemman, har man vant sig att åt denna kommitté tillerkänna hart
när en särställning inom svenskt utredningsarbete. Det var
nämligen redan av detta första prov omisskännligt, att kommittén ämnade
även historiskt gå till botten med sin uppgift. De förhoppningar, som
sålunda väckts, ha onekligen till fallo infriats genom dess stora
Utredning angående rekognitionsskogarna (Stockholm 1920), vilken
obestridligen utgör ett av de senare årens märkligare bidrag till vår
rätts-, förvaltning- och bygdehistoria. Mot bakgrunden av allt det
smygande och öppna förtal, som fötts av de olycksaliga striderna
mellan bruken och deras åbor, är det ej minst för den svenska
förvaltningen glädjande och hedrande, att de mest ingående
undersökningar ej kunnat uppleta något fall, »i vilket framställt anspråk på
stubbe- och röjselrätt (ärftlig besittningsrätt till nybygge på
allmänning) underkänts, där det synes sannolikt, att utgången med nutida
bevisregler eller på grund av numera framdraget bevismaterial skulle
blivit en annan, därest frågan nu varit aktuell». Men måhända är
det ej mindre karakteristiskt för den svenska förvaltningens kynne,
sedan med statsmaktens försvagande de enskilda intressena fått växa
över det kärva hävdandet av statsnyttan, att en dylik fullständig
juridisk oklanderlighet kunnat förenas med en anmärkningsvärd
handfallenhet inför en svår social situations realiteter och en farsartad
oförmåga att tillvarataga statens fiskaliska intressen.
Frågan om rekognitionsskogarna utgör endast en del av det
ovanligt intressanta svenska allmänningsproblemet. Våra allmänningars
historia får sin färg genom den sekellånga spänningen mellan bygde-
Rekognitionsskogarna
oeh skogspolitiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
