Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Eupen och Malmedy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOH 425
brutit in efter enrolleringen av den specifikt amerikanska idealiteten
i kampen om världskrigets politiska realiteter. För Belgien, som
med osedvanlig smartness till det yttersta utnyttjar sin numera
profi-tabla ställning som världskrigets martyr, har det gällt att med sig
förena ett för dess industri särdeles lämpligt distrikt, vars befolkning
emellertid enligt Wilsons principer ej skulle få »bytas bort som blotta
lösören eller brickor i ett spel» utan självt, oberoende av alla
rivaliserande makter borde få bestämma över sitt eget öde. Hur belgare,
uppenbarligen med god hjälp och under livlig sympati från de i
liknande situationer icke alldeles oförfarne bundsförvanterna, lyckats
fylla denna sin delikata uppgift, utgör en mera lärorik än uppbygglig
scen i skådespelet Rättens och frihetens seger.
Versaillestraktaten bestämmer i artikel 34 att folkomröstning skall
hållas i distrikten Eupen och Malmedy (i närheten av Aachen)
rörande frågan huruvida deras befolkning önskar tillhöra Belgien eller
Tyskland. Efter omröstningen skall Nationernas förbund fälla
utslaget i denna fråga.
De båda första momenten i artikel 34 bestämma egendomligt
nog att Tyskland till förmån för Belgien avstår från alla befogenheter
inom de nämnda områdena och att Belgien har att genomföra alla
bestämmelser angående folkomröstningen därstädes. Härav framgår
med önskvärd tydlighet avsikten.
Det bestämmes vidare i traktaten, att de som vilja rösta för att
Eupen och Malmedy skola förbliva hos Tyskland äga rätten att
anteckna sig på listor, som genom Belgiens försorg skola vara tillgängliga
i sex månader. Är redan denna bestämmelse mycket betänklig, så
kan Belgiens tillvägagångssätt vid utförandet av traktatens
bestämmelser endast kallas ett hån mot självbestäm m elserätten.
Bara en enda lista utlades i vart och ett av de två distrikten, så
att de personer som ämnade rösta måste företaga långväga resor
för att nå omröstningslokalerna. Listorna voro utlagda endast några
få timmar dagligen, och även under denna tid var det förenat med
stora svårigheter att få anteckna sig. Det fanns nämligen bara en
enda ämbetsman därstädes, som var kompetent att mottaga de
röstberättigades vota, och denne var ofta borta, upptagen eller på annat
sätt förhindrad. Den som ämnade rösta måste vänta länge, blev
underkastad förhör och ofta hotad. Så lär en arbetare, som ville
rösta för Tyskland, varit tvungen att icke mindre än sex gånger
uppsöka den belgiske kommissarien. På detta sätt var det ju rent
omöjligt, att alla de 33,726 röstberättigade över huvud skulle komma i
tillfälle att rösta.
Till allt detta kom, att den som hade röstat för Tyskland riskerade
att bliva tvungen giva tillbaka de belgiska francs, som han hade fått
i utbyte mot tyska mark, vilket naturligtvis betydde stora förluster
för honom. Han blev åsidosatt vid livsmedelsfördelningen, fick varken
pass till Belgien eller den s. k. Dreisprachenstempel, som är nödvändig
för resor i det besatta tyska området, och ofta blev han utvisad ur
distrikten. Den tyska regeringen har sänt icke mindre än sju noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
