Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Böndernas klassparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 DAGENS FRÅGOR
humana och allmängiltigt rättvisa innebörd, som man engång tillskrev
dem. Om en bonde livet igenom får betala sin tribut till medarvingar,
vilka efter samma uppfostran som han utan något kapitalutlägg inom
industrien funnit en måhända mera lönande sysselsättning, kunde
han tilläventyrs ha anledning att reflektera ej endast över
bankränta utan även över den lika arvsrättens i vår jordhistoria nya
problem. Och skall man ut på de sociala experimentens väg, kan
det ej skada att överväga, om man ej här kunde finna medel att
skaffa de verkliga, yrkesutbildade jordbrukarna jord på ej alltför
betungande villkor; en förnuftig arvslagstiftning vore säkert lika
nyttig för böndernas ekonomi som en i permanens förklarad
skuldränta enligt georgismens sj^stem eller aldrig så liberala
lånemöjligheter.
Framträdandet av nya utpräglade klasspartier är ännu en dementi
av den gamla liberalismens trossats, att allmänna val skulle skapa
en allmänt medborgerlig anda. För att minska och ej skärpa den
sociala friktionen erfordra de tvärtom en förut befintlig social
homogenitet bland väljarna. Den borgerliga liberalismens förhoppning,
att en d\7lik skulle kunna upprätthållas på plutokratisk väg, var en
utopi, förklarlig endast genom den segrande borgarklassens av
arbets-givarsynpunkter begränsade sociala uppfattning; att homogeniteten
skulle kunna uppnås genom klassdifferensernas utjämning på basen
av en förhöjd industriarbetarstandard är en annan utopi, vilkens
förverkligande säkert låter vänta på sig. Under tiden har
klasspolitiken haft och har alltjämt fritt spel, och om konvenansen fordrar,
att faktum eller åtminstone det normala däri ej erkännes, innebär
detta endast en okritisk reception av en äldre ideologisk dogm, som
verkligheten just nu hårdhänt reviderar, och en premiering av de
numerärt starkaste intressegrupperna, vilka nödvändigtvis attrahera
de numerärt betydelselösa utanförstående, såframt dessa vilja spela
en politisk roll. De klassbestämda partiernas historia efter 1867 års
reform erbjuder med helt visst ej så få Arvid Posse- och Emil Key-roller
belägg nog till att bestyrka satsen genom konkreta exempel.
Att sanningen bryter igenom fraser och dogmer, kan verka brutalt
men är aldrig beklagligt. Det är alltid en styrka att se läget sådant
det är, och måhända är det för de verkliga riksintressena ej svårast
att komma till tals med dem, som även i politiken öppet framträda
i den ekonomiska och sociala bestämdhet, vari de eljest äro vana
att fylla sitt värv i det samfällda kulturarbetet. Men ju mer
intressena, draperade eller ohöljda, kräva sin andel i den politiska makten,
och ju mer denna genom statsskickets demokratisering ligger inom
räckhåll för dem, dess starkare blir kravet på en rikspolitik, som ej
endast är resultanten i deras kraftparallellogram. Böndernas ökade
politiska inflytande skulle helt visst tillföra vårt politiska liv en
välbehövlig fond av sparsamhet och nykterhet i det socialpolitiska
experimenterandet, och det är icke oberättigad klass-chauvinism, då
bondeklassen tillskriver sig en väsentlig betydelse för bevarandet av
vårt folks fysiska och andliga hälsa. Men icke minskar dess vaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
