- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
18

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vitalis Norström och demokratiens problem. Av John Cullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Karaktäristiskt för den är — utom dess anti-transcendens — att
den står absolut negativ till alla historiskt framvuxna
livsmakter. Radikalismen får sålunda här en betydelse och innebörd,
som vida överskrider den rent politisk-sociala sfären.
Kunskapsteoretiskt blottar den sin art däri, att den upplöser verkligheten
i atomkomplex. »Den moderna skolan driver analysen till sin
spets och sätter den överallt i intuitionens ställe». Norström
citerar i detta sammanhang Goethe:

Da habt Ihr die Theile in der Hand
Fehlt leider — nur das geistige Band.


Analogt härmed upplöser radikalismen samhället i ett komplex
av individer.


»I denna sin praktiska ställning är densamma från barnsben den
inkarnerade individualismen, som med lansspäckad front hotar alla historiska
organisationer. Det är framför allt den genomgripande fientligheten mot de
överindividuella makterna i människolivet, alla slag av samhälls- och religionsmakt,
som kännetecknar den radikala viljan.»


Övertygelsen att just naturalismen är det karaktäristiska
kännemärket på den moderna kulturen kommer Norström att
säga sitt absoluta nej till densamma. Icke så, som om han
skulle söka botemedlet mot tidens kräftskada i något slags
rousseauanskt »återvändande till naturen». Tvärtom är han ofta
angelägen att betona, att målet ligger i riktning framåt och icke
bakåt. Man kan alltså — menar han — icke ställa upp
alternativet så: att vilja kulturen — eller att icke vilja den; ty
kulturen måste man vilja, så sant som man är människa.

Det är i detta förhållande vi ha att söka den djupaste
anledningen till den osäkra hållning, Norström positivt sett intar till
kulturfrågorna, i varje fall under sin senare period. Han är en
kultur-diagnostiker och kultur-kritiker av Guds nåde men kan
aldrig bli kultur-reformator. I sista hand ser han i den moderna
kulturen intet annat än ett genomgångsstadium, som är historiskt
och dialektiskt lika nödvändigt, som att antitesen framspringer i
och med negerandet av tesen. Men lika visst som antitesen
kräver syntesen för att få vila, lika visst bidar den moderna
kulturen de syntetiska, överkulturella krafter, som skola återge den
historiska utvecklingsprocessen en djupare mening. Klarast
framträder denna uppfattning i andra kapitlet av Religion och tanke.
Ett populärt uttryck åt samma tankegång ger Norström i ett
brev till kapten Liljedahl (13. 11. 05):

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free