Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Arbetslösheten - Prisfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 61
räckliga insikter hos förvaltningarna icke alltid kunna förväntas och
där dessutom den primitiva demokratien lätt kan göra sig bred på
de sakliga hänsynens bekostnad. Ej blott igångsättandet av
nödhjälpsarbeten och understödsverksamhet ligger helt i varje särskild
kommuns hand utan i mycket viktiga delar även villkoren för
verksamhetens bedrivande. Man behöver endast tänka på svårigheterna
att i en kommun få arbetslönen för nödhjälpsarbetena satt på ett
rationellt sätt, som ej medför att arbetskraften drages dit i stället
för att söka sig till andra platser eller till sysselsättningar inom
näringslivet, där arbete kan erhållas till en lön, som motsvarar läget
på arbetsmarknaden. Bjuder det allmänna på nödhjälpsarbeten eller
arbetslöshetsunderstöd på villkor, som ej äro ägnade att förmå den
arbetslöse att söka arbete till en lön som motsvarar marknadsläget,
blir följden att lönen hålles konstlat uppe, under det att allt större
skaror få sin bärgning utan att lämna sin nödvändiga insats i
landets produktion, varav dock till sist alla måste leva.
Människors förmåga att glömma kan aldrig upphora att väcka
förundran. Under kriget påstods från alla håll, att
prisstegringen blott berodde på varubrist och att krigets slut omedelbart
skulle återställa 1914 års prisnivå. Från denna plattform kunde man
å ena sidan avvisa teoretikernas tal om den stora sedelutgivningen som
orsak till prisstegringen, å andra sidan ändra proportionen mellan olika
grupper av löntagare genom allt mindre »dyrtidstillägg» uppåt, emedan
det hela blott var en tillfällig situation, som man ej ämnade låsa
fast genom att behålla de anställda vid oförändrad verklig lön.
Nu, vid årsskiftet 1920—21, mer än två år efter krigets slut, har den
svenska partiprisnivån nedgått till tre gånger sitt läge före kriget
(299 % av 1913—14, enligt Svensk Handelstidnings index). Om
människor komme ihåg sina gamla meningar, skulle de då klaga över att
prisfallet gått så mycket långsammare än de väntat — men i stället
finner man till sin förundran en hjärtskärande klagan över det
ruinerande prisfallet och rop på tullskydd eller andra statsåtgärder
däremot. »Allmänheten måste lära sig förstå, att prisfallet ej kan fortgå
i det oändliga», hette det i ett bland de många inläggen från
affärshåll på en tidpunkt i december 1920, då prisnivån sannolikt var högre
än ännu vid slutet av år 1919.
I strid med det citerade yttrandet bör man snarare inrätta sig på
fortsatt prisfall. Icke så att Törsta, som om detta vore givet under
alla förhållanden. Också året 1919 betecknades av ett markerat
prisfall, på inemot tfl/2% från höjdpunkten vid 1918 års slut till
oktober året därpå; men icke desto mindre satte sedan en våldsam
prisstegring in i början av år 1920, så att vi i juni månad redan voro
nästan lika högt uppe som någonsin förut och så att året 1920 som
helhet rent av visade högre medeltalssifira än något föregående år i
historien. Det saknas icke personer, som med en lätt ändring av
Karlfeldts ord nu vilja säga: »Och det samma goda önskar jag var
köpman i vårt land.» Med hjälp av ett lågt diskonto eller tullar skulle
[-Prisfallet.-]
{+Pris-
fallet.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
