Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Efter Åland. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER ÅLAND
AV PROFESSOR ELI F. HECKSCHER
Bästa motto över Ålandsfrågans historia är: Av skadan blir
man vis men icke rik. Åtminstone är satsens senare hälft
obestridlig, den förra hälften återstår kanske ännu att realisera.
Vad som blivit den svenska ståndpunkten i Ålandsfrågan
byggde på en egendomlig kombination av skenbart motsatta
element. Hos våra socialdemokratiska diplomater var det först
en sedan gammalt känd överskattning av vissa stormakters
ädelmod och känsla för Sverige, i förening med en likartad,
sympatisk men felaktig föreställning om Folkförbundets egenskap
av objektiv världsdomstol. Som legationssekreteraren
Hammarskjöld utvecklar i detta häfte, är Folkförbundet ett
nyskapat mellanting mellan en allians och ett statsförbund, sålunda
i varje fall en rent politisk bildning, och då rimligtvis utrustat
med ungefär så mycket av den absoluta rättvisans egenskaper,
som brukar tillkomma politiska institutioner. Men om
förbiseendet härav var förklarligt hos de socialdemokratiska
diplomaterna, så var det motsatsen hos deras bundsförvanter på
högersidan, där mycket av den ofördragsammaste ivern för vår
Ålandspolitik stått att finna. Det är rent av svårt att förstå,
hur man där dag ut och dag in kunde predika å ena sidan om
Folkförbundets oduglighet och å den andra om den oavvisliga
plikten att stödja Ålandsfrågans hänvisning till samma
odugliga institution. Det förra ledet i tankegången borde
konsekvent ha lett till, att vi skulle göra upp Ålandsfrågan, tant bien
que mal, med dem den jämte oss närmast angick, vilket nu i
stället var den starkast förkättrade ståndpunkten.
Så långt gällde det blott oförstånd, ehuru ett för Sverige
ganska dyrbart sådant. Men man har svårt att ens så milt
bedöma den ton emot vår meningsmotståndare i konflikten,
som kommit till synes både på socialdemokratiskt håll och på
högerhåll. Att den hade sin fulla motsvarighet på den
finländska sidan, och detta ej blott i den finskspråkiga utan
23. Svensk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
