Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Socialismen i Tyskland. Av Theodor Heuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya regeringen. Följden blir gatustrider, de oavhängiga utträda
ur och Noske och Wissell rycka in i folkkommissariernas råd.
Om det blott varit fråga om två kotteriers strid om makten, så
hade situationen varit tämligen enkel: återstoden av den kejserliga
hären räddar demokratien och skaffar alla partier livsmöjligheter
genom att ställa sina vapen till tjänst för att avvända våldet.
Men samtidigt uppstår också en andlig kris inom den
marxistiska socialismen. Majoritetspartiet strävar efter den politiska
demokratien och uppskjuter tills vidare den socialistiska
lösningen. Men längre åt vänster svär man på Lenins ord, och
i hela Tyskland grasserar »rådstanken», som vunnit en
oerhörd popularitet.
Numera hör allt detta det förgångna till. Sedan den
kommunistiska partiterrorn i Ryssland efterträtt rådsväldet, började
också i Tyskland det suggestiva i rådsbegreppet att småningom
blekna bort.
Emellertid hade valen försiggått utan att giva socialisterna
den väntade majoriteten. Högersocialisterna, som utgjorde det
största partiet, bildade regering tillsammans med centern och
de borgerliga demokraterna och togo fatt på arbetet med
författningen. Det skapades en republikansk regeringsform genom
många besvärliga kompromisser, och socialdemokraterna kunde
säga, att de i en och annan fråga realiserat sitt program men
i andra måst avstå från fordringar som de länge proklamerat.
Det för Tyskland nya var, att proletärsocialismen
uppträdde som aktiv delägare i statsmakten. I intet land skulle
detta ha förefallit omöjligare, och knappt någonstädes var
socialismen så litet tränad till att styra och leda, dels på grund av
sin egen oförmåga och dels på grund av det föregående
styrelsesättets politiska organisation. Både staten och socialismen fingo
plikta för dessa brister. Socialdemokratien gjorde stora
ansträngningar för att lösa statsuppgifterna, men utan de båda
»borgerliga» partiernas medverkan skulle den ha misslyckats på grund
av sin bristande uppfattning av stat och förvaltning.
Ty nu visade sig tomheten i det marxska systemet.
Visserligen känner det ekonomien och samhället, vars kapitalistiska
byggnad det kritiserar, men statslivets dynamik förstår det icke;
och än vidare vet det ingenting om »det som kommer efter».
Den traditionella socialismen hade proklamerat den tron att,
om proletariatet blott kunde taga den politiska makten, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
